Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äppel eller en näfve nötter rullat utför
golfvet, än rasslade man med papper och
allt emellanåt trängde en stark doft af friskt
granris och brända vaxljus in genom
dörr-spriugan. Allt detta iakttogs noga af
barnen, hvilka med lifliga utrop meddelade
h varandra sina tankar derom. Eva ensam
satt, såsom sagdt, helt tyst och såg, huru på
de mörka gatorna menniskorna brådskande
skyndade fram och åter — hvem har nu tid
att vara långsam på en sådan qväll, då livar
och en vill hem till sig för att ställa till
litet jultrefnad, sä godt man kan. De flesta
buro stora paketter under armen, helt visst
innehöllo de julklapper. Eva tänkte på huru
glada alla de skulle blifva, som denna afton
nyfiket skulle bryta omslaget, hon såg så
lifligt för sig papphästar, dockor, vagnar
och bollar — idel härliga saker. Men från
allt detta öfvergick nu plötsligt den lilla
flickans tankar till något icke tillhörande
jorden, ty hon hade i detta ögonbiick
upptäckt en stjerna på den eljes så mörka
himlen, en enslig klart lysande stjerna, hvars
milda sken nästan förklarade hennes eget
lilla ansigte.
”Syskon!1’ ropade hon, ”kommen och sc!11
Barnen sprungo alla till fönstret. ”Sen ni
stjernan”, sade Eva, ”den enda stjernan, är
han icke vacker?” ”0 ja, inycket vacker,”
ropade de alla. ”Jag har något att berätta
cr om den”, fortfor Eva långsamt och som
barnen tyckte mycket om syster Evas
historier, stälde de sig i ring kring henne, stödde
händerna mot sybordet och blickade upp
till stjernan medan de lyssnade.
”Har någon af er kommit ihåg syster
Betty i dag?” frågade Eva, ”lilla döda Betty,
som de i somras gömde i den svarta jorden,
men livars själ, sade mamma, nu bor i
himlen: jag har tänkt på henne och undrat,
hurudan jul hon firar deruppc i himlen, der
allt är så härligt, såsom mamma har berät-
tat. Men jag hade tillika så ledsamt, dä
jag tänkte på att det är så långt härifrån
dit upp, så att Betty ej alls kunde låta oss
veta något derom; just då såg jag stjernan,
förståu ni nu?” Barnen tego.
”Jo”, hviskade Eva, ”stjernan är Bettys
budskap, det är hennes julljus, sen ni, som
Gud sjelf täudt åt henne, tänk huru ljust
det skall vara, när det ända hit kan lysa så
grant. Det står just så, att vi kunna se det,
det har nog Betty tänkt på, hon ville helsa
och säga oss), att hon har rolig jul deruppc
bland alla englarne. Se hur stjernan
blinkar, den småler åt oss, icke sant?” De
sågo det alla och stodo helt andaktsfulla
med hopkuäpta händer.
Just i detta ögonblick öppnade barnens
moder sakta dörren och trädde in; hon hade
nyss hört dem bullra och ropa af otålighet,
nu voro de alla stillsamma och stodo
samlade i en liten fredlig grupp, vid fönstret.
Väntans långa timmar hade ilat bort som
en dröm, tack vare Bettys stjerna.
”Hvad betrakteu ui så noga derute?”
frågade hon vänligt.
”Vi nicka åt syster Bettys julljus”, svarade
ett halft dussin röster på en gång och Eva
skyndade att berätta allt, livad de nyss
talat om. I modrens öga steg dervid en
klar tår, hon tänkte på det döda barnet,
hvars plats i syskonkretsen nu stod tom,
och utsträckande sina armar kring dem, hon
hade qvar, sade hon sakta: ”På jorden är
julaftonen årets skönaste dag, tänken då
käre barn, huru härligt det skall vara i
himlen, ty der är det jul alla dagar.”
Dörren till salongen slogs nu upp och
derinne stod midt på golfvet den höga, gröna
granen, strålande af ljus och förgylda kulor.
”0 huru vackert”, jublade alla barnen. ”Ja
så vackert”, sade lilla Eva”, och skönare blir
det en gång i himlen.” Det hade hon lärt
förrän granen tändes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
