Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan han satte pennan på papperet för att granska det;
men sådana exempel äro lika sällsynta som en blommande
aloé, och finnas de, förtjäna de att omnämnas med skrupulös
noggrannhet.
Angelägna att få veta, hvarföre Swedenborg så plötsligt
nedstigit från tinnarne af »ett religiöst och ostraffligt lif»
för att berätta saker, för opassande att ens bli kända,
före-togo vi oss att läsa arbetet icke för att kritisera det utan
blott för att inhämta kunskap.
Den föregående afhandlingen rör änglarnas kärlek; den
ifrågavarande handlar om den naturliga människans brottsliga
lustar och de bästa medlen för deras stäfjande eller mildrande
i de fall, då undanrödjande och omskapning är omöjlig.
Swedenborg talar om människan såsom »född med
benägenhet till allt slags ondt, hvilken hon ärft af sina föräldrar;
dessa ondskor ha sitt säte hos den naturliga människan,
hvilken i och för sig själf är alldeles motsatsen till den
andliga. Den naturliga människan med sina lustar måste
kufvas och omvändas, ty i annat fall kan hon ej komma
ett fjät närmare himlen, utan måste kasta sig allt djupare
ned i helvetet. Den naturliga människan i och för sig
skiljer sig ej det ringaste från djuret, ja, hon är ett djur
till både vilja och drifter». Det är således denna människa
med hennes både hemliga och verksamma laster, som
Swedenborg beskrifver. Men ingenstädes finna vi lättsinne,
ogrannlagenhet, grofhet eller sinnlighet i hans framställning;
tvärtom är arbetet, som utgör ett djupt tadel af lasten, ett
stöd för dygden; ingen naturlig människa bör oförfärad
kunna läsa det.
En sådan bok borde verkligen värderas för sin afsikt,
sin noggrannhet och sin nytta men däremot ej efter de lösa
meningar, som tadla en författare, hvilken afslöjar lastens
sanna väsen, medan en hop romanförfattare — och dessa
ej ensamt tillhörande kontinenten — hvilka smutsa pressen
med sina skamliga målningar, läses med begärlighet. Swe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
