Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelse till förläggaren - Tillägg i Febr. 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Joh. 16: 12.), gälla ock för denna tid, dock i olika grad hos
olika 0 personer under densamma.
Återvändande till det buller med alla de omilda
omdömen och slutsatser, som upptäckten af Swedenborgs
drömmar 1744 åstadkommit, faller det oss in att bedja de
lutherska fienderna till Swedenborgska namnet eftersinna,
eller efterfråga, huru katolska munkar och prester bedömde
den store reformatorn då denne, sjelf munk, ingick
äktenskap med en nunna. Månne icke de, hvad än deras
samveten om eller mot deras egen moralitet hade att förtälja,
dock om detta giftermål dömde såsom nu lutheranerna om
Swedenborgs drömmar?
Det är dock ett högst märkvärdigt vittnesbörd för
Swedenborg, såsom en högst ovanlig menniska, att, då
ingen samtidig vedersakare kunnat hos honom upptäcka något
annat att klandra, än att han sade sig lefva i uppenbart
umgänge med den osynliga verld, hvilkens tillvaro af de
fleste i hans tid förnekades, så anklagas och fördömes han
nu för sina anteckningar om drömmar, ehuru dessa icke
angått någon annan än honom sjelf. Sådant har väl aldrig
förr hän dt! Hvad skulle då väl sägas om honom ifall han
efterlemnat så många minnen af tvetydiga och plumpa ord,
som dem man har efter Luther, både ur hans »Tischreden»
och hans bref till vänner? Från de förra upprepas icke
sällan följande vers:
»Wer nicht liebt Weiber, Wein und Gesang
Der bleibt ein Narr sein Leben lang.»
Detta kunde dock sägas utan allt ondt medvetande, då
kärleken till qvinnor kan egnas moder, systrar, en maka
och döttrar jemte hvad i den allmänna kärleken till nästan
gäller båda könen; samt vin och sång äro icke blott lofliga
njutningar i hvarje anständig krets, der intet öfverskrider
ordningens och förnuftets lagar, utan äfven i sjelfva
kloster-lifvet och alla kyrkor, under ett sacraments utdelning; men
värre missljud mot den djupa, det innersta i lifvet och
tanken genomträngande sedlighet, som Swedenborgs läror yrka,
finna vi uti ett bret från Luther till Melanchton år 1521. Det
låter i svensk öfversättning så här:
»Var du en syndare och synda tappert, men förlita dig
på och fröjda dig ännu tapprare i Christo, som är
syndens, dödens och verldens öfvervinnare. Så länge vi äro
här, måste vi synda. Detta lifvet är icke rättfårdigheten*
boning. Det är nog att vi genom nådens rikedom erkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
