Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lustan att förleda Oskulder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skull att de icke må dömas utan att de äro öfverbevisade.
När de känna deras kyskhet, hegynner deras svek att verka
samt att arbeta på sina listiga anslag, men emedan det är
fåfängt, så gå de bort ifrån dem. Sedermera införas de till
qvinnor af äkta oskuld. När de försöka att på lika sätt
bedraga dessa, bestraffas de svårt, i kraft af en åt dessa qvinnor
gifven makt, ty de införa i deras händer och fötter en tyngd
af förlamning, sammalunda i deras nackar, och omsider låta
de dem känna liksom en svimning; och då de lidit dessa
saker, rycka de sig undan ifrån dem. Derefter öppnas dem
en väg till en viss hop af skökor, hvilka lärt[1] sig att slugt
ljuga oskuld; och dessa utsätta dem först för löje sins emellan,
och omsider efter åtskilliga löften låta de sig våldföras.
Efter några sådana scener kommer tredje perioden öfver
[dem], hvilken är domens, och då sjunka de öfverbevisade
ned och samlas till likarne i ett helvete, som är i norra
väderstrecket, och der se de på långt håll ut såsom veslor,.
Men om de varit inbitna i svek, föras de ifrån detta ned
till de svekfulles helvete, hvilket är i vestra väderstrecket
djupt baktill. Uti detta se de på långt håll ut såsom ormar
af åtskilligt slag, och de svekfullaste såsom huggormar; men
i sjelfva helvetet, i hvilket det blifvit [mig] gifvet att blicka
in, hafva de synts för mig såsom gulbleka, med kalkaktigt
ansigte. Och emedan de äro idel begärelser, så älska de
icke att tala, och om de tala, så allenast hviska och mumla
de åtskilliga saker, som icke förstås af andra än af
medkamraterna vid sidan. Men rätt som de sitta eller stå,
göra de sig osynliga, och flaxa omkring i hålan såsom
vålnader; ty då äro de i fantasi, och fantasien tyckes flyga.
Efter flygandet sätta de sig åter; och då, hvad som är
förunderligt, känner icke den ene igen den andre: detta härrör
deraf, att de äro i svek, samt sveket ej tror en annan, och
sålunda drager sig undan. När desse känna något från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
