Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äktenskapsbrott samt deras Slag och Grader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en passiv eller död kraft, ej deremot i en aktiv eller
lefvande kraft. Härutaf följer af sig sjelft, att sådana icke
tillräknas, utom i den mån de sedermera gynnas eller icke
gynnas. Med tillräknande förstås här en åklagan efter
döden, och deraf ett dömande, som sker enligt menniskans
andes tillstånd; men det förstås icke en beskyllning af en
menniska inför en domare: den senare sker icke enligt hennes
andes tillstånd, utan [enligt] kroppens i gerningen; och om
icke de sakerna vore skiljaktiga, så skulle efter döden de
frikännas som frikännas i verlden, och de fördömas som der
sakfallas, och sålunda skulle icke för desse finnas något hopp
om frälsning.
490. X. Äktenskapsbrott af tredje graden äro
förnuftets äktenskapsbrott, hvilka göras af dem, som
med förståndet bestyrka att de icke äro synd-ondskor.
Hvarje menniska vet, att det gifves vilja och förstånd, förty
då hon talar, säger hon: »Detta vill jag och detta förstår
jag»; men det oaktadt åtskiljer hon icke, utan gör det ena
till detsamma som det andra. Orsaken är den, att hon
allenast reflekterar öfver de ting som tillhöra tanken från
förståndet, och ej öfver dem som tillhöra kärleken från viljan;
ty de senare synas icke i ljus såsom de förra. Men likväl
kan den, som icke särskiljer vilja och förstånd sins emellan,
icke särskilja ondskor och godheter, och derföre alldeles icke
veta något om syndens skuld (culpa). Men hvem vet icke,
att det goda och det sanna äro två åtskilda ting, såsom
kärleken och visheten? Och hvem kan icke, då han är i
förnuftigt ljus, deraf sluta, att det är två ting i menniskan, som
med behörig åtskilnad emottaga och tillegna sig desamma,
och att det ena är viljan, samt det andra förståndet, af
den orsak, att det som viljan emottager och åter frambringar
kallas godt, samt det som förståndet emottager kallas sant:
förty hvad viljan älskar och gör, kallas godt, och hvad
förståndet förnimmer och tänker, kallas sant? Som det nu
handlats om det godas och det sannas äktenskap i första delen af detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
