Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förnyade äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en andlig menniska [kan], och derföre ej heller tala
dem; hvarföre Paulus kallar de ting, som han hörde från Tredje
himmelen, outsägliga [2 Kor. 12:4]. Härtill kommer, att tänka
andligen är att tänka utan tid och rymd, och att [tänka]
naturligen är med tid och rymd; ty vid hvarje föreställning af en
naturlig tanke hänger något från tid och rymd, men ej vid
någon andlig föreställning. Orsaken är den, att den andliga
verlden ej är i rymd och tid, såsom den naturliga verlden,
utan är i en skenbarhet af dessa två. I detta skilja sig
äfven tankarna och förnimmelserna; hvarföre I kunnen tänka
om Guds väsende och allnärvarelse ifrån evighet, det är, om
Gud före verldens skapelse, alldenstund I tanken om Guds
väsende ifrån evighet utan tid, och om Hans allnärvarelse
utan rymd, och sålunda begripen I sådana ting, som
öfverstiga en naturlig menniskas föreställningar.»
Och jag berättade då, att jag en gång tänkte om Guds
väsende och allnärvarelse ifrån evighet, det är, om Gud
före verldens skapelse, och att jag, emedan jag ännu icke
kunde aflägsna rymder och tider ifrån min tankes
föreställningar, blef ängslig, ty föreställningen om naturen inträdde
i stället för Gud. Men det blef mig sagdt: »Aflägsna
rymdens och tidens föreställningar, och du skall se.» Och det
blef [mig] gifvet att aflägsna [dem], och jag såg. Och ifrån den
tiden har jag kunnat tänka [mig] Gud ifrån evighet, och
alldeles icke naturen ifrån evighet, emedan Gud i all tid är
utan tid, och i all rymd är utan rymd, naturen deremot i
all tid är i tid, och i all rymd är i rymd; och naturen med
sin tid och rymd har ej kunnat annat än börja och
uppkomma, men icke Gud som är utan tid och rymd; hvarföre
naturen är af Gud, icke ifrån evighet, utan i tiden, det är
tillsammans med sin tid och tillika rymd.
329. Sedan öfverläraren och de öfriga gått bort ifrån
mig, följde några gossar, som äfven varit i
Gymnasieskolan, mig hem, och der stodo de litet hos mig under det
jag skref. Och si, då fingo de se en mal springa på mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
