Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyskt och icke kyskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de påföljande tidehvarfven icke erkände detta med hjerta och
själ, utan med en viss intalelse-tro, och derefter med en
historisk tro, och slutligen allenast med munnen. Och att
erkänna sådant allenast med munnen är att icke erkänna, ja
att förneka det med hjertat. Härutaf kan ses, hurudan nu
för tiden visheten är på jorden hos de kristna - fastän desse
i följd af skrifven uppenbarelse kunna inspireras af Gud -
då de icke veta skilnaden emellan menniska och djur; och i
följd deraf tro många, att om menniskan lefver efter döden,
skall äfven djuret lefva, eller emedan djuret icke lefver efter
döden, skall icke heller menniskan lefva. Månne icke vårt
andliga ljus, som upplyser sinnets syn, hos desse blifvit
stockmörker; och deras naturliga ljus, som allenast upplyser
kroppens syn, blifvit för dem en glans?»
1552. Härefter vände sig alla till de två
ankomlingarna och tackade dem for ankomsten och berättelsen, och
bådo, att de för sina bröder skulle förkunna dessa ting, som
de hade hört. Och ankomlingarna svarade, att de skulle
bestyrka de sina i denna sanning, att i den mån de
tillskrifva allt menniskokärlekens goda och trons sanna Herren,
och icke sig sjelfva, i samma mån äro de menniskor, samt
blifva i samma mån himmelens änglar.
1552. DEN ANDRA MINNESVÄRDIGHETEN. En morgon
väckte mig den ljufligaste sång, som hördes från en viss
höjd öfver mig, och i följd deraf kunde jag i den första
vakenheten, som är invertes, fridsam och ljuf framför de följande
af dagen, någon tid hållas i anden liksom utom kroppen, och
på ett utsökt sätt gifva akt på den böjelse som sjöngs.
Himmelens sång är ej annat än en sinnets böjelse, hvilken utsläppes
som melodi genom munnen, ty det är det ifrån den talandes
ordasätt skilda ljudet från kärlekens böjelse, som gifver lif åt
talet. I detta tillstånd förnam jag, att det var böjelsen (känslan)
af den äktenskapliga kärlekens förnöjelser, som af hustrur i
himmelen gjordes sjungande. Att så var, märkte jag af sångens
ljud, hvari dessa förnöjelser på underbara sätt varierades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
