Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herrens och församlingens äktenskap, och dess motsvarighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utaf det ständiga sugandet i moderlifvet; och att det sedan
icke vet att gå, ej heller att artikulera (afdela) ljudet till
något menskligt ord, ja icke heller att ljuda fram (genom
ljudet uttrycka) sin kärleks böjelse (känsla) såsom djuren;
och vidare, att det icke vet någon för sig tjenlig föda,
såsom alla djur, utan att det griper till hvad som förekommer,
antingen det må vara rent eller orent, och förer det in i
munnen. Forskarne sade, att menniskan utan undervisning
icke en gång vet att åtskilja könet, och alldeles ingenting
om sätten att älska det, samt att jungfrur och ynglingar icke
en gång [veta] dessa, utan lärdom af andra, ehuru de
uppfostrats i åtskilliga vetenskaper, med ett ord: menniskan
födes kroppslig såsom en mask, och hon förblifver kroppslig,
så framt hon icke utaf andra får lära sig att veta, förstå och
blifva vis. Derefter bekräftade de, att djuren (bestiœ), så
Tal de ädla som de oädla, såsom jordens djur (animalia),
himmelens fåglar, kräldjur, fiskar, de små maskar som kallas
insekter, födas till alla vetskaper, hörande till sitt lifs
kärlekar, såsom till allt som tillhör deras näring, allt som tillhör
bostad, allt som tillhör kärleken till könet samt afalstringen,
och till allt som tillhör uppfostran af deras ungar. Detta
bestyrkte de genom underbara ting, som de återkallade i
minnet utaf hvad de sett, hört och läst i Naturliga verlden
- så kallade de vår verld, i hvilken de förut lefvat, [och]
i hvilken icke gifvas förebildande, utan verkliga djur. Sedan
sanningen af satsen sålunda var bevisad, ansträngde de sitt
sinne för att uppspåra och påfinna de ändamål och orsaker,
hvarigenom de skulle [kunna] utveckla och upptäcka denna
hemlighet; och alla sade, att dessa ting icke kunna annat
än vara till utaf en gudomlig vishet, på det menniskan må
vara menniska, och djuret må vara djur, och således att
ofullkomligheten i menniskans födelse blir hennes
fullkomlighet, samt fullkomligheten i djurets födelse är dess
ofullkomlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
