Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu har kvar ett minne af det vackra som mött
mig i lifvet — och alitid skall jag följa med er
vandring mot framgången och lyckan!
Var ej ledsen på mig. Jag kan icke annat.
Och många tusen tack för allt hvad ni gifvit mig!
Inga.»
— — Daniel kunde icke förstå att hans ögon
sett rätt. Han kände på papperet för att förvissa
sig om att det var ett bref han höll i sin hand,
han tog upp kuvertet och stirrade på utanskriften,
han gick fram till fönstret i den skumma
vinterdagern och läste brefvet andra, tredje gången,
bredande ut det med sina båda händer...
Plötsligt såg han bilden af Wiréns biacka,
skägglösa ansikte stiga emot sig från papperet —
öfvermodigt, hånfullt leende såsom Daniel mindes
honom från den kvällen då Kurre omtalade
för-lofningen . . .
— Feghet, feghet! .. . Man gömmer sig bakom
en bred rygg, och vågar ingenting för sina känslor...
man kramar hastigt sönder dem, — så här — och
kastar bort dem, när det kommer till uppgörelsen
. . . och står och ser ut som om det aldrig varit fråga
om något sådant!
Daniel kramade ihop brefvet, kastade det på
sitt skrifbord och sjönk ner i en stol. . .
Sedan började han skrifva ett svar till Ingeborg.
Han skref och skref, så mycket pennan blott hann
fästa på papperet, ark efter ark, medan tårarna
stodo honom i ögonen. Det var hela hans själs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
