Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Låt mig nu riktigt se på dig! Så fin —
så välsittande kläder och en så stilig grå hatt!
Och litet hakskägg — det klär dig, förbaska mig
gör det inte det! Och fetare har du blifvit... Du
ser helt idealiserad och förmögen ut!
— Och ändå är jag så pank, att jag i morgon
dag måste bege mig ut på vigilans!
— Ja, där har du det, man får börja med
hemsederna så fort man satt foten i land!
Ett par timmar senare sutto de i en af Kapellets
sidopaviljonger, vid den gamla bekanta tutingen,
som smakade precis lika som förr. Och Daniel
berättade. Han var i en ypperlig stämning, han
kände sig så underbart lifslustig, att till och med
Brandt smittades varm. Men när Daniel från
reseminnena gick öfver till sina reformatoriska
framtidstankar, drog sig målarens intresserade min
till ett skeptiskt leende. Han kunde icke låta bli
att göra ett par tviflande inkast.
— Du är dig lik, sade Daniel med en liten
skymt af missmod. Det beror bara på att du inte
bryr dig om annat än din konst. Ni artister äro
alla sådana — det är er likgiltigt hur det går med
fosterlandet, blott ni får sitta i fred bakom ert
staffli.. .
— Nå, nå, ingen hetta — du vet bäst själf
hur orättvis du är mot mig! Men jag skall säga
dig något — med fara att kyla af din entusiasm,
som är en god egenskap att ha i ungdomen, fast
man ofta ränner hyfvudet i väggen med den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
