Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en spegellugn augustikväll, två veckor
senare, när Stockholmsbåten i den börjande
solnedgången styrde in mot Helsingfors.
Daniel stod högst uppe på kommandobryggan,
bredvid kaptenen. Hans ögon hade dröjt vid
hufvud-stadens konturer allt sedan han först, flere mil ute
på hafvet, sett dem dyka upp ur vågen, likt en
skimrande fantastisk bild af tinnar och palats, som
tornade sig upp mellan himlen och hafvet. Och nu
stego de fram allt tydligare, kyrkornas kraftiga
och lätta linjer tecknade sig mot himlens blå,
rader af hus höjde sig ur böljan liksom de hvita
murarna i en stad på Italiens kust, medan solen
blänkte i deras fönster, och dunkla fläckar mellan
deirfantydde grönskande träd. Ångaren gled mellan
Sveaborgs fästen, tätt utmed de små klipphällarna,
som drogo sig längs vattnet i aftonsolens glöd,
den svängde upp förbi Blekholmen — och hamnen
med sitt stora torg och sina skinande rena hus bredde
sig emot den som en öppen, välkomnande famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
