Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort från hamnens buller som möjligt och skådade
ut åt det vida.
— Det är skada, Daniel, sade hon halft
skämtande, sedan de växlat några ord om skådespelet
framför dem, det är skada att ni nu skall resa i
motsatt riktning mot min — vore det inte roligt att
göra färden öfver hafvet tillsammans! Vi ha ännu
så mycket, mycket att tala om . . . och gudvet, när
vi härnäst kunna trätfas så här. . .
Daniel såg på henne. Hon mötte hans blick
och lade märke till att han blef allvarlig.
— Hvad tänker ni på nu igen? frågade hon
ifrigt. Ni är så hemlighetsfull i dag: vill ni inte
våga ett försök att inviga mig i era fantasier,
hvem vet, kanske flykta de icke?
— Jag tänker på det som ni sade därborta i
kaféet... att om det verkligen vore som förr. . .
så — får jag säga hvad jag då skulle göra?
Ingeborg vände bort sin blick.
— Ja, säg, sade hon sakta.
— Då sade jag er, att jag ville föra er med
mig och förverkliga mina drömmar... att lifvet
är lif för mig blott om jag får dela det med er,
ty jag har icke glömt er, nej, icke en sekund har
jag glömt er, jag har tänkt på er alltid och
allestädes, jag har sörjt er som en älskad död — och
när jag nu ser er lifslefvande igen här bredvid
mig, så låter jag er icke mera fara ifrån mig, utan
håller er så fast, så fast, att ingen kan rycka er
ifrån mig . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
