Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under ögonblickets varma stämning vuxit allt
större. Och Ingeborgs vänlighet föll ytterligare
som ett befruktande mildt regn öfver hans sinne.
Allt starkare förnam han hur de gamla känslorna,
mognare och förtröstansfullare än förr, vidgat hans
hjärtas rum och fyllt alla hans sinnen, och utan
att minnas verkligheten, var det honom som om
hans tillit till framtiden, både hans egen och
hans lands, funnit i dessa känslor en bergfast rot
med oslitbara tågor, som om ur dem ständigt
skulle spira för honom ny arbetslust och nytt
mod . . .
— Tack, sade han efter några ögonblick, halft
frånvarande. Ja, jag har haft det bra och jag
känner mig nu mycket lycklig. Jag skulle aldrig
kunnat räkna på att ni intresserade er för hvad
jag hade för mig . . .
— Huru skulle jag inte det? Hade ni inte
gjort det i mitt ställe? Eller hade ni kanske glömt
vår vänskap?
— Det är annat med mig, jag var fortfarande
densamma ... för er hade så mycket förändrats . . .
Glömt?. . . Nej, det har jag inte ett ögonblick
gjort. . . man glömmer inte sådant som man
upp-lefver bara en gång, man glömmer det så mycket
mindre, ju hastigare och mera oväntadt det tages
ifrån en . . .
Hon såg länge och halft undrande på honom.
Så blickade hon en stund tankfull ut genom
fönstret.
— Ack ja, sade hon ... det är så mycket här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
