Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stycket räckte i oändlighet. Handlingen skred
endast obetydligt framåt och slutade med ett
allmänt blodbad på svenskarna. Detta inträffade då
klockan närmade sig tolf. Bland publiken höll
sig entusiasmen dock efter aktsluten oförminskad
uppe, ehuru åtskilliga platser på parkett under de
sista tablåerna saknade sina innehafvare och hettan
och atmosfären i den illa ventilerade salongen
blifvit olidliga. När ridån fallit, ljödo applåderna
som åskor, författaren fick komma fram ett halft
dussin gånger, öfverhöljdes af blommor och hyllades
med eläkSön-rop.
Festen försiggick i teaterns foyer. Efter det
man intagit smörgåsar och öl, framsattes bålarna
och doktor Lindman, redaktör vid den stora finska
tidningen, en kort, fetlagd, rödplussig man med
glasögon och ljust, slåtkammadt hår, steg fram och höll
festtalet. Det var långt som nödåret, blomsterrikt
och högtrafvande. Den unge författaren kallades »det
finska folkets blifvande älskling», hans stycke
framhölls såsom ett exempel på huru med ett slag den
stora konsten spirar fram ur våra tallbackar och
stenrös samt såsom ett föredöme för den riktning
vår dramatiska konst måste taga, »den ideala
riktning, som försänker sig djupt in i våra äldsta
förfäders tanke- och känslolif och bjuder dess renhet
till förebild för alla kommande generationer,
föraktande att taga befattning med de små förkrympta
själarnas bekymmer för sin egen välfärd, sådana
de pläga framställas af en fördärfvad literatur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
