Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
esplanadpubliken. På kvällarna åter stack man
sig gärna in för att taga sig en tuting. Om det
ville väl, stannade man öfver en halfportion
wiener-schnitzel, åtföljd af kaffe och punsch och kanske
— när man vid högtidliga tillfällen råkat försena
sig — af ett rundligt antal »mirabeller», intagna
vid disken, >i pälsen», som det hette. »Giftis»
eller »Cattis» eller »Syndis» — det kära barnet
hade många namn — var verkligen ett sympatiskt
ställe. Man slank in så behändigt genom den lilla
glasdörren nere vid trottoaren. Därinne var det
hem-trefligt, lågt i taket och rundtomkring rummen löpte
mjuka röda schaggsoffor, på hvilka man ogeneradt
kunde vräka sig. Ville man vara alldeles för sig,
hade man de två små innersta rummen med sina
stora väggspeglar öfver sofforna, och önskade man
spela piano, fick man gå in på gårdssidan i ett
rum, som föreföll att tillhöra restauratörens
privatvåning: bladväxter stodo vid fönstren, antimakasser
hängde på soffryggarna och öfver hela golfvets
bredd blommade en grann brysselmatta.
Lind frågade vid bufetten efter sitt sällskap.
Joo, några af herrarna voro nog här — i
pianorummet.
De båda ostfinnarna mottogos med stort jubel.
Stämningen var redan synbart hög.
— Hurra, det var fint. . . och Ville, den
heders-paschan, som var så förnuftig och tog Ekroth med
sig . . . D’ä koftischerna som nu nalkas, . . . na
som nu nalkas ... na som nu nalkas — ljöd det
i kör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
