Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man — att vara en durckdrifven formkarl» —
det förnekade sig icke heller i hans syn på de
flesta af lifvets ting.
Den unga generationen växte i skolan upp till
ett slags praktisk fennomani.
Undervisningssprå-ket var visserligen svenskt, men då kanske hälften
af eleverna, isynnerhet på de lägre klasserna, var
från finska hem och då alla de andra uttryckte
sig lika ledigt på finska som på svenska, talade
man kamraterna emellan helst finska. Skolan hade
också en förträfflig lärare i detta språk, som visste
att entusiasmera sina lärjungar för den finska
folkpoesin, och han begagnade icke sällan tillfället att
i vackra ordalag tala om andra saker, som stodo
i närmare samband med själfva språkfrågan och
som väckte genklang i månget mottagligt sinne.
Så kom det sig, att när det någon gång blef fråga
om själfva språkstriden eller dess yttringar, sådana
man hört dem omtalas från Helsingfors, olika
åsikter egentligen icke voro förhanden — endast olika
nyanser i den ungdomliga uppfattningen. Vid en
af tillställningarna hos Ivan Sergejevitsch — efter
det skrifningarna voro undangjorda — hade man
till och med högtidligt lofvat hvarandra att i
striderna inom afdelningen ställa sig på den
fenno-manska sidan. Visserligen hade man icke så
alldeles klart för sig hvad dessa strider gällde, men
forna skolkamrater hade talat om huru en
sveko-mansk klick, bestående delvis af gamla
öfverlig-gare, delvis af sådana som gått ut från skolor i
Helsingfors, tyranniserade hela afdelningen och äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
