Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade någon bekant, huru aflägsen som helst, att
följa, fortsatte man gärna till stationen för att se
på resandena, som passerade mellan de stora
städerna i öster och väster. Det hade för mången
blifvit en regelbunden förströelse att sålunda vandra
dit ut, stå på perongen eller sitta i en vrå af
väntsalen och betrakta de främmande människorna. I
det döda lugn, hvaraf man ständigt omgafs, var
det uppiggande att åtminstone känna ett stänk
från lifvets ström, där den med sin rörelse och
brådska ilade förbi. Det väckte hos några en
ytlig nyfikenhet, hos andra en stilla längtan, det
förde tankarna för en stund till något nytt och gaf
en tyst, tröstande förnimmelse af gemenskap med
den stora världen . . .
Det var den dag, då studentkandidaterna skulle
fara in till Helsingfors för att taga sin examen.
På vägen till stationen slingrade sig ett långt band
af åkdon och fotgängare, knapt synliga mellan
dammolnen. Hela staden hade någon att följa.
Hela staden var släktens släkt eller bekantas
bekant med någon af de unga, och hvar och en ville
ännu i sista ögonblicket ge dem sin
välgångsön-skan på den betydelsefulla resan.
Hela staden hade tagit del i
studentkandidaternas fruktan och framgångar allt sedan
terminens början. Ju mera tiden för skrifningarna
närmat sig, desto mera hade åttondeklassisterna
blifvit dagens hjältar, och där de gingo spatserande
i grupper på eftermiddagarna längs
bulevard-trot-toaren, svängande med käppar i de behandskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
