Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
bestod af tyskar. Detta stadgande förändrades af bönder
och borgare, som sade sig ej med annat wilkor någonsin
wilja komma Sweriges herrar och råd till någon hjelp och
undsättning Städernas inwänare woro i början full-
komligt jemnlika med bönderna på landet, och sent bilda-
de sig ett borgarestcind i de obetydliga städerna. Under det
aristokratien ingick ömsesidiga förbund att beröfwa konun-
gen sin makt och landet sin frihet, så läto Dalkarlarne
utgå sina bres till Westmanlänningar, Upplänningar och
allmoge i hela Norrland, sörenande sig med dem i ett
kärligt broderskap att afwärja fäderneslandets, deras käre
herres och höfwidsmans (Sturens) samt deras egen ska- ,
da och ewiga förderf«). Häraf kan man se att wär all-
moge, ehuru tryckt och mißhandlad, dock ingalunda war
kufwad· Det war på allmogens tillgifwenhet, som Sten
Sture grundade sin makt, och de store hade nära nog lå-
tit honom betala den med sitt hufwud. Konung Hans
sjelf sade till honom: «Herr Sten! J hafwen lemnat mig
ett ondt testamente i Swerige: Bönderne, som Gud ska-
pat till trälar, hafwen J gjort till Herrar, och de som
Herrar skulle wara, wiljen J göra till trä·lar."
Den stora rörelse bland swenska folket som begynde
med Engelbrekt, understödde Sturarne och förde Gustaf
Wasa på thronen, war både till ursprung, magt och me-
del ett werk af allmogen, och i Swerige der städer och
borgaremagt woro en obetydlighet, förmälde sig den gamla
folkfriheten med konungamagten. Jngen monarkisk stat
i Europa upptog i sig så mycken demokrati som den swen-
ska. Både Gustaf Wasa som grundade och Carl lX som
försäkrade sakernas nya ordning, woro äswen derföre båda
twä lika mycket folkledare som konungar och denna karak-
dit) Geijer, Sw. F. Hist. l· 267.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
