Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt bebådar för Rikets inre förhållanden en lika
så skön dag som den, hvilkcn Nationen, hvad dess yttre
förhållanden beträffar, redan upphunnit —––––––––»
Emot Wirséns framkastade förmodan, att Schwerin
i sitt betänkande skulle hafva riktat ett förtäckt klander
mot Karl Johan, svarar han med dessa värdiga och
vackra ord, sedan han först afvisat hvarje beskyllning
att hafva varit »personlig»:
»— — — Jag får anmärka, att i hela mitt
Betänkande icke finnes spår till omdöme öfver personer än
mindre syftning åt personer––––––––Och om än misstag
skulle af honom (Karl Johan) kunna begås, så lärer ingen
ädel man och ingen rättskaffens Svensk vilja tillräkna
honom hvad icke tillräknas bör; lärer ingen ädel man
förglömma, huru det blef hans öde att vara allt i allom,
huru för hans blick allt låg kaotiskt omblandadt, huru
han i så många fall har måst leda sig af den framom
blicken ilande aningen; huru han, innan han kunde bli
verksam, själf har måst elektrisera sina redskap, huru
han icke fått välja dem ibland dem, som sympatiserade
med honom, utan måst nyttja dem han fann; och
ändt-ligen, efter det är mänsklighetens öde att göra misstag,
den må få vara fri från klander, som har hufvud och
förmåga att godtgöra dem och jämväl viljan därtill.
Förklara får jag för egen del, att jag icke blott beundrar
den store och kraftfulle Mannen, utan att jag som
ädel själf älskar den ädle Mannen, och ansåge jag det
enligt med min plikt att tadla någon hans åtgärd, så
skulle jag icke tveka att såga honom det själf, öfvertygad,
att ju större man, dess mindre tror han på sin egen
infallibilitet; men ej skulle jag hvarken vilja eller våga
genom öppet klander oroa mina medborgares sinnen,
då ett sådant förfarande i sakernas ställning vore icke
allenast ändamålslöst utan ock vådligt; dock hellre detta
ännu, än att jag skulle vilja i löndom förgifta sinnena,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
