- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet (fjärde upplagan) /
156

(1922) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156
»Världens gång» — kaptenen, som endast har ett kallt
jaså till svar på underrättelsen om en man över bord
och hans drunkning — bär vittne om ett tidigt fött
och tidigt fullvuxet misstroende till hjälpsamheten
och kärleken hos ens likar. När han sjunger om de
ensamma, som kämpa sig fram i storm och snö, tills de
falla omkull och förgås, ber han därför: I mänskor,
våren intet så hårde! — ty det är ingen uppmaning,
det är en bön i dessa ord.
Endast i ett fall ursäktar han inte, frikänner han
inte. Det är då det gäller maktmissbruk, förtryck av
något slag. Det kommer fram i en sådan dikt som
»Mordet i Vindfallsängen», den mörka historien om
honom, som genom sin rikedom förtrycker och för-
därvar hela sin socken och som blir mördad av en som
han drivit från gård och grund. Det är en av oförsont
och oförsonlig hårdhet präglad berättelse. Rätts-
känslan har gått före medkänslan. Fröding är frihets-
entusiast till den grad, att han blir anarkisk, att han
blir utom sig vid minsta antydan till tryck eller tvång
— alldeles som Vitalis eller Palmaer. Hans sinne är
så ömtåligt i detta hänseende, att det nästan skulle
kunna liknas vid hudlöshet, som gör ont vid minsta
beröring. Hans frihetskrav springer ur personlighets-
begär, det är hans eget sinnes krav på att få vara sig
själv, som han allmängör — i kraft av det skaldens
begär att tro sin känsla, sin tanke vara allas, som är
så utpräglat hos Fröding. Han vet inget annat rätte-
snöre för sin handling än att följa sin känsla, ty känslan,
instinkten, det omedvetna synes honom vara gott, det
är ju det innersta i hans väsen. Men hindras han från
att följa sin känsla, blir hans vilja hämmad, innan
den hinner verka handling, då gör den orätt, som står

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:13:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svskald90/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free