Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Svenskarna i Mähren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långt österut i Mähren, där Donaus stora biflod March
med sina många armar vattnar låglandet söder om de
schlesiska bergen, ligger den gamla staden Olmütz. Dess
ålderdomliga byggnader, dess egendomliga läge med de
många flodgrenarna och forna fästningsvallarna samt
grannskapet till Ungern och Schlesien förläna staden en säregen,
högst intressant prägel. Det gamla rådhuset med sitt
sinnrika urverk tävlar nästan med sitt motstycke i Prag; det
forna universitetet, som numera förvandlats till teologiskt
seminarium, inrymmer fortfarande ett högst värdefullt
bibliotek. hela staden är full av soldater och präster; kaserner
och andra militärbyggnader omväxla med barocka
madonnabilder, kyrkor och kloster, och här och var mötes
främlingens blick av den både fromma och själviska inskriften:
»Ad majorem Dei gloriam et ecclesiæ catholicæ
incremen-tum» (Till Guds ökade ära och till katolska kyrkans
förkovran).
Olmütz var svenskarnas allra varaktigaste besittning i
de kejserliga kronländerna, ty hela åtta år sutto de där i
orubbat bo. Men om man i stadens arkiv vill leta efter
anteckningar från denna tid, blir man djupt besviken, ty
just för tidrymden 1642 — 1650 gapar en stor lucka på
bibliotekshyllorna. Det fanns ju icke längre någon verklig
kommunalstyrelse under den svenska diktaturen, och för
offentliga årsredogörelser aktade sig stadens fäder
visliga. 1 rådets protokollböcker fann jag endast för den 9
november 1644 en anteckning om att den svenske
kommendanten lät häkta hela magistraten (*Totus senatus a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
