Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Segraren vid Jankov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
turen och vistades under Torstenssonska fälttåget såsom
käjserligt sändebud i Konstantinopel. Vid 57 års ålder hade
han för tredje gången gift sig med Sylvie, en dotter till
greve Caretto-Millesimo. Denna Sylvie, som efter greve
Cernins död vid 53 års ålder gifte om sig med den 33-årige
markgreven Leopold av Baden, var vid dåvarande tidpunkt
39 år gammal, förvaltade den stora förmögenheten med
utomordentlig skicklighet och har efterlämnat en mängd brev,
vari hon framstår för eftervärlden såsom en av det äldre
Böhmens ädlaste kvinnor och mödrar. Jämte sin första
gemål ligger hon begraven i S:t Veit-katedralen.
Särskilt hennes brev till maken i Konstantinopel äro
högst värdefulla kulturdokument, som på samma gång sprida
något ljus över den svenska krigshistorien i Böhmen.
Redan i slutet av år 1644 och i början av 1645, då
Torstensson företog sitt andra tåg mot de österrikiska arvländerna,
skrev hon några brev, vari hon gav uttryck åt sina
personliga och hela landets farhågor för den nya invasionen av
de ’grymma svenskarna’: »Om ännu en gång denna
störtflod kommer över oss, kan jag ej mer sköta hushållet
varken för Ers nåd (hennes gemål) eller för egen räkning ....
Redan är det ute med min förvaltning av godsen, ty både
vän (Oallas) och fiende äro åter i vårt land. Aldrig förut
har det varit så svårt som nu. Jag har blivit tio år äldre
dessa dar. Ack, vilket sorgligt liv!..... Vi ha fienden
här och även hela vår armada, och den är så eländig, att
den inte kunde vara sämre efter en drabbning. In summa
vi äro totalt förlorade.»
Detta skrevs redan före slaget vid Jankov. Om
stämningen efter nederlaget, då en god del av Böhmen var
översvämmat av svenskarna och Mähren låg öppet för segraren,
vittna två av hennes brev, vilka här må återges i oavkortad
översättning. Det förra, daterat Petrsburk (Petersburg, ett
slott norr om Pilsen) 30 juli 1645, lyder:
»Ers nåd, min käraste herre, herr Herman! Jag har i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
