Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den husitiska anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
aldrig hade grumlats av blod eller smuts. Och fredligt är
det nu mera i den lilla staden på den höga kullen.
Men på rådhustorget står i brons en enögd skepnad —
husithövdingen Jan Zizka av Trocnov, en tjechisk
Engelbrekt eller Sture, som med klubba och svärd samlade den
böhmiska allmogen till kamp mot den katolska kyrkan och
mot den tyska överheten. Och ett stycke från honom står
en mindre riddare, i vilken folkfantasien trott sig igenkänna
hans underbefälhavare Koudel, men den föreställer i själva
verket den från Bremen ända ned till Ragusa välbekante
Roland, de medeltida städernas skyddspatron och symbolen
av deras municipala fri- och rättigheter.
Staden Tåbor med sitt bibliska namn och sitt
svårtillgängliga läge gör ännu i dag intryck av en befäst
lägerplats med sina lämningar av skansar, vallar och ringmurar.
Här var huvudkvarteret för de husitiska ytterlighetsmännen,
som åsyftade en fullständig brytning med käjsaren och
påven, och i rådhusets museum får man en åskådlig bild
av denna stormiga tid, då Zizka hotade Prag och krossade
käjserliga härar. Där förvaras de grova vapen (liar,
klubbor, spjut, hillebarder m. m.), varmed taboriterna sökte
styrka sina nationella och religiösa krav, och där finnas
spillror av de klumpiga, men för den dåtida krigskonsten
epokgörande vagnborgar, som förhjälpte den enögde
bondehövdingen till seger. Måhända är Zizka själv författare
till den husitiska stridssång, som då sjöngs av de fanatiska
skarorna till en melodi av Bohuslav av Cechtice (vars motiv
upptogs av Dvorak i uvertyren till »Husitskä» och av
Smetana*) i symfonierna »Tåbor» och »Blanik»):
’) Alla tjechiska ord uttalas med accenten så långt tillbaka som
möjligt. Det heter sålunda Smétana, Néruda o. s. v., fastän man i
Sverige plägar säga »Smetåna», »Neruda». — De accenter, som
förekomma i det tjechiska språket, utmärka endast, att den ifrågavarande
vokalen är lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
