Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenske Minder fra Tjust. Anders Eklunds fortællinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ä värst! sa räven øm di röe hunne.” „Ja, det Ordsprog’ har
jeg ogsaa hört; men det hvide paa Halen, har de röde Hunde
da ikke.” „Nä, si dä fakk räven en gång han kåm in i e
bonnstuve. Kärringa høilt på mä å kärne, män ho va
utgånge ett ögenblekk, å så ga räven sa i kärna, å åt u
grädden. Når kärringa kåm in, så va dä mässt slut. Ho ble
arj, førstås, å to kärna å slängde ätter räven i døra, å då
va dä lite grädde kvar, søm träffde själve rømpa, å därför ä
ho vit änn i da.” „Naa, saaledes hænger det sammen, ja,
det er en anden Sag. Det er forresten underligt, at den
snedige Bæv saa ofte kommer galt afsted, og i. mange
Fortællinger bliver der jo ligefrem gjort Nar af ham.” „Ja,
han har väll hört øm räven å ronnbära?” „Det er ikke
umuligt; men fortæl kun.” „Si en gång va räven mykke
hungruger. Han tykkde, han va så tommer å sianken1) søm
rämma2) å e sili, å han titte så långt ätter nore rönnbär,
søm hängde høgt øppe på e rønn. Dä va dä en kar, søm så,
å han frägd en: Veli du ha døm ronnbära? Nä, sa räven,
ja vell inte ha døm, før di ä sure, män te mi gamle farmor
va di lagøm. Han velle gärne ha døm själver, førstås; män
dä va-han før stormodiger te saje. Därför lia vi te orspråk:
Di ä sure! sa räven øm ronnbära.” „Ja, det samme
Ordsprog-har vi i Danmark.”
Under’ denne Samtale var vi naat til Skoven, der
strækker sig langs med den östre Side af Tyn, aabnendø sig
her og der for et Torp eller en By. Vi gik ind gjennem
Grinden og arbejdede os op ad den köje „Kidsvessbakke”.
„Her maa ikke være godt at kjöre.” „Nä, här får en saje
søm Lunnkärjs vang3).” „Hvad sagde den for godt?” „Jo,
si Lunnbäij, han hadde en mykke gammel vang. En da
skulle han ut å åke. Då kåm han te en stor øppførsbakke.
Vangen tykkde, att bakken så svårmodiger ut, å därför sa
’) slunken. 2) ramme. s. f. Indmad. 3) vang (ikke: vangn)
s. ni. pi. vangne. Vogn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
