Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
och Peking. Metodister hnnas på dessa platser redan.
Största försigtighet göres emellertid af nöden, och tvinga
omständigheterna, måste vi lida förföljelse eller blifva martyrer som
fordomdags. Gud har emellertid sparat vårt folk nådeligen
för mycket ondt, i det vi mindre sysselsatt oss med
regeringsformerna än med praktisk gudaktighet. Judarne och
stun-disterna i ryska kejsardömet hafva blifvit grufligen förtryckta
eller utdrifna från sina hem. Vi sympatisera med dem och
önska, att bättre tider må gry. Vi förvånas öfver att så litet
blod blifvit spildt. inom kyrkans egna landamären. I detta
land råder tankefrihet och allmän yttranderätt; men illa är
det, om en Kristi tjenare från talarestolen predikar politiska
partiintressen i stället för att förkunna det gamla, välsignade
ordet om Jesus och hans nåd; ty församlingen skall
säkerligen blifva splittrad i olika fraktioner och ingen framgång
möjliggöres.
Den tjugufjerde artikeln protesterar mot vanlig socialism
eller komunism, så att personlig eganderätt till jordiska
skatter häfdas, medan det ju alltid blifver syndigt att girigt äflas
efter timliga förmögenheter och undandraga sig att lindra
nöden eller göra godt efter förmåga och främja församlingens
bästa. Begreppet tionde kommer ingalunda i strid med nya
testamentets fria anda; men blefve detta regel inom kyrkan,
skulle helt visst behof ven väl tillfredsställas och vi lika väl
lottade och lyckliga; ty den himmelske Fadrens välsignelse
gör oss rika; och deremot sannas uppenbarligen, att många
samla penningar, men gömma dem i bristfälliga pungar och
de få aldrig nog eller så mycket de åstunda. Det ligger
största vigt uppå, att icke hjertat växer fast vid de ovissa
rikedomar, utan att vi samla skatter i himmelen af oförgänglig
natur, nöjda med kläder och föda, besinnande att tiden är
kort, och att Gud kallat oss till evig härlighet.
Den tjugufemte eller sista artikeln tolkar edens betydelse
sålunda, att en kristen må aflägga helig bekräftelse på hvad
han sett och hört inför magistraten, enligt hvad Jesus och
Jakob förklara, medan lättsinnigt svärjande icke allenast är
en ful vana utan en styggelse inför Guds och hans rätta till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
