Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rika. Konferensen varacle fem dagar, och följande frågor
upptogos till behandling: 1. Hvad skall man lära? 2. Huru
skall man lära? 3. Huru skall man använda vår lära och
kyrkoordning? Genom diskussionen öfver dessa frågor kom mo
bröderna i förtroligare bekantskap med hvarandra, hvarefter
de blefvo mera än någonsin beredvilliga att undervisa och
leda föreningarne. Metodisterna började nu att tillvinna sigv
mera respekt i samhället, och bland landets presterskap
böljade Wesley vinna allt flera värmer. I kyrkan fans det
numera ganska många, hvilka, såsom någon har sagt, "voro
kloka nog att inse och fördomsfria att erkänna, det John
Wesley såsom metodist icke var en sämre, utan värdigare son
af kyrkan."
Åren rullade emellertid hän, och grundläggaren af detta
stora verk började tänka på sina föreningars framtida bestånd,
sedan hans ordnande snille ej mera fans. Hittills hade ju alla
kapell—benämningen "kyrkor" hade Wesley förbjudit —
&åväl som all annan gemensam egendom varit infastad i
Wes-leys namn, och rättigheten att stationera predikanterna hade
äfven legat i hans hand. Till förebyggande af svåra
förvecklingar utarbetade Wesley ett konferensdokument, hvilket
bestämde, att hundra predikanter, som voro nämnda i
dokumentet och berättigade att alltid komplettera sitt antal, skulle
utgöra konferens för det folket, som kallas metodister. Denna
konferens skulle blifva Wesleys efterträdare, hafva
öfverinseende öfver de olika föreningarne och hafva all samfundets
egendom infastad i sitt namn.
Yi hafva redan antydt, att Wesley minst af allt åsyftade
med sin lifslånga verksamhet att bilda någon ny kyrka;
tvärtom var det hans orubbliga föresats att tillhöra statskyrkan
och undvika allt sådant handlingssätt, som kunde stå i strid
med hennes lagliga förordningar. Han fordrade ingenting
såsom vilkor för medlemskap i hans föreningar och höll icke
sina möten i kapellen samtidigt med den offentliga
gudstjensten i kyrkorna, hvilka lian sjelf besökte och uppmanade sina
anhängare att göra detsamma. Ej heller lät han
predikanterna förvalta sakramenten, utan fordrade att föreninganies
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
