- Project Runeberg -  Svenska metodismen i Amerika /
24

(1895) [MARC] Author: Nils Magnus Liljegren, Nils Olof Westergreen, Carl Gideon Wallenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 24 —

Bevekelsegrunder! dertill förklarade de sålunda: ’’Detta är
nyttigt för våra högmodiga hjertan, och vår kärleksfulle
Frälsare har gjort mer för oss." Vidare fick han se, hurusom
ingen enda af tyskarne visade någon fruktan, när stormen
rasade som värst, ty då sjöngo de sina sånger och bådo till Gud.
För dessa fattiga emigranter fick Wesley så stort intresse, att
han beslöt sig lära deras språk för att kunna samtala med
dem. Detta beslut ledde till ett mycket vigtigt resultat.
Wesley och de andra lärde Oxfordsherrarne, hvilka utgingo
till Georgien som missionärer, kommo nu underfund med, att
de ej sjelfva voro omvända.

Framkomne till Georgien, började de genast sitt
missionsarbete; men att detta ej var så lätt, som de tilläfventyrs
förestält sig, fingo de snart erfara. Indianerna voro skygga och
fiendtligt sinnade mot de främmande inkräktarne, hvadan de
vände sitt nit till de ohyfsade kolonisterna i Savannah och
Fredricia. Men icke ens här funno deras läror en tacksam
jordmån. Kolonisterna blefvo uppretade mot missionärerna
och började offentligtförföljadem. Ej heller var det så
underligt, då dessa missionärer hade föga mera att bjuda på än
högkyrkans stela formalism. De påyrkade strängeligen, att
alla hennes regler skulle troget efterlefvas och vägrade till
och med att begrafva dem, som ej voro döpta enligt kyrkans
ritual. Carl återvände till England 1736 såsom sändebud från
guvernören, och följande år anträdde äfven John återfärden i
den fulla öfvertygelsen, att hans missionsresa var förfelad.
Dock, förfelad var hon icke. Ty det var just under dessa
tvenne år, som sanningen uppenbarades för denne ihärdige
och redlige sanningssökare. Hvad icke mensklig visdom eller
kyrkans auktoriteter kunnat uppdaga för honom, det skulle
Gud på ett mycket enklare sätt visa. Det ädla utsäde, som
de tyska medpassagerarne alldeles omedvetet utsått, hade
fallit i god jord och höll just nu på att utveckla sig till en
skön planta. Han hade fått syn derpå, att goda gerningar
lidanden och den egna rätt färdigheten icke äro mägtiga att
försona menniskan med Gud. Han insåg nu, att hvad han
saknade var den enkla, saliggörande tron på Kristus Jesus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmetiamer/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free