Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Industriens arbetareförhållanden. Av disponenten Elis Bosæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- INDUSTRIENS ARBETAREFÖRHÄLLAN DEN -
Sverige liksom för flertalet andra länder. Den åttatimmarslag, som
sålunda kom till år 1919, var i förstone ganska schematisk och vållade i
enstaka fall ej ringa olägenheter vid den praktiska tillämpningen.
Sedermera har den väsentligt mildrats. Särskilt har det visat sig, att en
år 1921 införd bestämmelse, att undantag från lagen kunna beviljas,
då arbetsgivare och arbetare i samförstånd så önska, möjliggjort en
ganska god anpassning efter industriens behov.
Frågor om undantag från arbetstidslagen och om innebörden av
lagens bestämmelser handläggas av ett särskilt ämbetsverk,
Arbetsrådet. Detta har en rätt säregen sammansättning. Jämte tre ämbetsmän,
som representera den opartiska juridiska och industriella
sakkunskapen, ger det nämligen säte och stämma åt två representanter för
landets arbetsgivare och två för dess arbetarorganisationer. Denna
medverkan under ansvar från de intresserade parterna har i hög grad givit
auktoritet åt rådets beslut och bidragit att utjämna de ofrånkomliga
svårigheter, som vållas av den i industriföretagens inre förhållanden
starkt ingripande arbetstidslagen.
Bildningsarbetet.
De förmåner, som de senaste årtiondenas sociala lagstiftning givit
arbetarklassen genom att väsentligt inskränka ungdomens utnyttjande
i industriellt arbete och stadga åttatimmarsdag även för de fullvuxna,
dessa förmåner sakna icke sin avigsida. Alltjämt gäller den gamla
satsen "fåfäng gå lärer mycket ont". Arbetarskydds- och
arbetstidslagarna måste kompletteras av åtgärder för att nyttiggöra den förut
okända fritid, som särskilt ungdomen i tonåren och in på tjugutalet
visst icke alltid kan på egen hand bruka till verkligt gagn. Tyvärr
måste också sägas, att dylika åtgärder ingalunda kommit i rätt tid.
De hava visserligen planlagts, men i alltför många fall har det
praktiska genomförandet hittills icke kunnat ske i önskvärt omfång. Detta
gäller särskilt om ungdomens yrkesutbildning.
Genom riksdagsbeslut åren 1918 och 1921 har man avsett att sörja
för denna utbildning genom ett system av s. k. praktiska
ungdomsskolor, av vilka fortsättningsskolor, högre folkskolor, lärlings- och
yrkesskolor, verkstadsskolor och tekniska fackskolor ha största betydelsen
för industriarbetarklassen. Bland dessa är det blott högre folkskolor
samt verkstadsskolor och tekniska fackskolor, som helt upptaga
lärjungarnas tid. Då av högre folkskolor ännu icke finnas mer än 65, av
~ 111 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
