Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Ur den svenska industriens äldre historia. Av d:r Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— UR INDUSTRIENS ÄLDRE HISTORIA —
vilken på samma gång blev en svaghet, därför att den ledde till en
farlig splittring av hans verksamhet. Högste ledarens bristande
kompetens smittade av sig även bland arbetarne och deras förmän, och
följden blev både sämre och dyrare fabrikat än de utländska.
Isynnerhet klagades över "elak färgning". Därför blev det också svårt att få
varorna sålda. En mängd yllevaror blevo liggande "till kost för mött
och mal". Köpmännen i Göteborg och på andra platser i västra Sverige
ville icke köpa dem utan föredrogo att taga sitt behov av
manufakturvaror från utlandet.
Några år efter Alströmers död började Alingsås manufakturverk
snabbt gå tillbaka och förde sedan en tynande tillvaro, till dess det på
1840-talet helt nedlades.
Skulden till Alingsåsverkens tillbakagång låg ej enbart hos deras
grundläggare -— den är också att söka hos regering och riksdag, att
ej säga i själva tidsandan. Det var överdrifterna i Hattpartiets
chauvinistiskt merkantilistiska politik, som hämnade sig. Tron på värdet av
statsreglerande åtgärder till förmån för vissa näringar drevs av Hattarne
till övertro.
Den merkantilistiska politiken gjorde sig gällande
inom alla den tidens industrigrenar. Grundtanken var, att endast
genom statens reglerande av den enskilda företagsamheten kunde denna
komma samhället i dess helhet till godo; ty den enskilde affärsmannen
bekymrade sig icke om det helas bästa utan arbetade blott med tanke
på egen vinning. Vad som under Hattarnes ledning drev
merkantilsystemet till dess spets var den övergödningskur, som de satte vår industri
på. Industrien var ju skötebarnet, som i sinom tid skulle hundrafalt
återgälda, vad moder Svea givit ut på barnets vård! Hur skulle man då
kunna tänka sig någon bättre kapitalplacering än att av alla krafter
understödja den uppväxande företagsamheten på detta område?
Jo följden blev, att fabrikerna vande sig vid att lita till statens
rund-hänta ekonomiska hjälp, så snart några svårigheter uppstodo, och
förlorade förmågan att stå på egna ben. Visade sig tecken till konkurrens från
bättre skötta företag i utlandet, så behövde våra industriidkare bara
ropa på högre skyddstullar eller införselförbud och blevo villigt
bönhörda av sina trosfränder inom regering och riksdag. Den eggelse att
producera allt bättre varor och förbilliga driften, som endast den fria
konkurrensen, kampen för tillvaron, förmår åstadkomma, den bortföll.
Allmänheten kunde därför ej märka annan frukt av statens stora om-
— 32 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
