Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Industriens historiska utveckling, förutsättningar och organisation - Ur den svenska industriens äldre historia. Av d:r Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— UR INDUSTRIENS ÄLDRE HISTORIA —
gripits av guldfeber, skulle man här kunna tala om en "järn- och
kopparfeber", smittosam även den, om också ej i lika hög grad. Denna
folkvandring innebär ingenting mindre än ett nytt tidevarv i avseende
på Sveriges bebyggelse. Nu bebyggas för första gången bergen och de
karga grusmarkerna, vilka dittills hade legat försmådda.
På den tiden hade man ännu ej lärt sig ta krutet till hjälp vid
gruvdriften.*) Bergssprängningen bedrevs så, att stenen upphettades genom
stockeldar, varefter man göt vatten på den. Genom stenens häftiga
sammandragning efter upphettningen bildades sprickor i berget, och man
kunde nu med spett flisa sönder stenen. Det var rent otroliga massor
ved, som på detta sätt förbrukades; och rätt snart började man klaga
över skogsbrist i trakterna närmast kring gruvor och bruk.
Vår enda mera betydande fyndighet av ädel metall är, som bekant,
Sala silvergruva, vilken givit även en del annan avkastning,
framför allt bly och zink. "Sölvberget" upptäcktes i början av
1500-talet. Underrättelsen därom lockade dit folk från alla möjliga håll, och
så uppstod en gruvby, som snärt nog säges ha räknat tusen invånare.
Bland dem voro en del äventyrare, som gåvo rättvisan en hel del att
bestyra, och ännu värre blev det under senare delen av 1500-talet, då
man började använda krigsfångar och brottslingar som gruvarbetare.
Vår silvergruvas första tid blev också dess glanstid. Den beräknas
ha under Gustaf Vasas tid avkastat inemot 200 ton silver eller ungefär
lika mycket som den sedan lämnat under ’å1^ århundrade — så mycket
rikare var malmtillgången i gruvans övre lager än på djupet. Eftersom
silvrets värde på Gustav Vasas tid var 15 gånger så stort som nu, kan
man förstå, vilken stor betydelse Sala gruva då hade för vårt fattiga
lands ekonomi. Gamle kung Gösta säger också en gång i ett brev, att
Sala varit hans bästa hjälp "till de stora bekostningar, som vi till att
försvara Sveriges rike med haft hava, så att vi därutav hava mest hållit
vårt krigsfolk både till lands och vatten".
Bergsmännens "skalkhet" vållade dock landsfadern ständig förtret.
I skarpa bannebrev gav han sin vrede luft över att det "gick ganska
skröpeligen och illa till" vid gruvorna, så att konungen "bekom ganska
litet silver" därifrån. Det berodde — skriver han till dem — på "att
I ganska illa bruken eder malm, sovren illa, smälten illa och haven
*) Det skedde i vårt land först framemot mitten av 1600-talet, och sedan dröjde
det ett helt århundrade, innan metoden slog igenom.
— 6 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
