Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helikonider och antaga såväl deras färgteckning som deras smala vingar och egendomliga
flygsätt lyckas de förvilla sina fiender, som taga dem för Helikonider och lämna dem i fred.
Bates’ förmodan om Helikonidernas vidriga smak och lukt har sedermera bekräftats.
De försmås af insektätande djur, och kanske kan man i deras påfallande färgteckning i rödt,
gult och svart på vingarnas båda sidor se »varningsfärger», som låta insektätande djur
instinktmässigt ana deras onjutbarhet, hvaraf omedelbart framgår nyttan för andra arter att
däruti likna dem.
Efter Bates’ upptäckt ha många andra liknande fall bland tropiska länders fjärilar, äfven
af andra familjer, blifvit kända, och man har likaledes uppmärksammat sådana icke blott
bland andra insektgrupper, utan t. o. m. bland ryggradsdjur. I alla dessa fall är det någon
värnlös, för förföljelse utsatt art, som härmar eller »förkläder» sig till en annan art, som af
olika anledningar är mera respekterad och därför mindre utsatt för förföljelse. Man har
betecknat en sådan förklädnad med ordet mimicry, hvarmed man också stundom, fastän
mindre egentligt, plägar beteckna en djurarts hämning af något liflöst naturföremål.
Ett mycket slående fall af mimicry från vår egen fjärilvärld förtjänar att här anföras.
Trochilium apiforme (taf. 27, fig. 6) härmar med sin svarta, gulbandade färgteckning och sina,
utom i kanterna, glasklara vingar ganska påtagligt en geting. Men det är först då man fattar
den med fingrarna om thorax, som likheten framträder tydligast, ty fjärilen vrider då sin
bakkropp på alldeles samma sätt som en på samma sätt fasthållen geting, då han
försöker sticka. Denna dräkt och dessa rörelser böra verka afskräckande på dem af hans fiender,
som af erfarenhet känna till eller af en medfödd instinkt hysa respekt för getingens
fruktansvärda vapen.
Som en »skräckteckning» torde man också kunna anse de stora ögonfläckarna på
bakvingarna af Videnattsvärmaren (taf. 19, fig. 2). Liksom andra arter af skymningsfjärilar
håller denne under dagens hvila de oansenligt färgade framvingarna takformigt hoplagda
öfver kroppen och öfver de grant färgade bakvingarna. Men då han oroas, har han för
sed att sprita ut med alla vingarna, så att de stora blå ögonfläckarna plötsligt visa sig och
gifva fjärilen en viss likhet med hufvudet af ett mycket större djur.
Ett annat slags skyddsteckningar äro sådana, som afse att gifva fjärilen en döljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
