Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I. Fjärilarnas yttre organ.
Hvad som framför allt kännetecknar fjärilarna bland de andra insektklasserna är deras
sugtunga och deras fjällbeklädda vingar, hvilka bilda kännemärken, om man frånser de ytterst
sällsynta undantagsfall, i hvilka båda samtidigt saknas (såsom hos honorna af spinnaresläktet
Psyche samt af vissa mätarefjärilar), utesluta all förväxling med andra grupper.
Sugtungan, som motsvarar andra insekters undre käkpar (maxiller), är af denna
anledning sammansatt af två sidohälfter, här mycket långa och smala samt rännformiga, så att de,
inpassade mot hvarandra, tillsammans bilda ett sugrör. I utsträckt tillstånd plägar sugtungan
vara mycket lång, stundom längre än hela kroppen. Dess öfre del är vanligen hornartad
och styf, men den yttersta spetsen är alltid mycket böjlig, mjuk och känslig samt besatt
med små hvassa tornar, med hvilka den kan bana sig väg in i blommans stundom
svåråtkomliga honungsgömmen. I hvilande tillstånd ligger tungan spiralformigt hoprullad och ofta
alldeles dold mellan de vanligen stora och ludna underläppsbihangen (palperna), hvilka från
hufvudets undersida sträcka sig snedt framåt och uppåt, mera sällan rakt framåt eller till och med
något nedåt. Hos åtskilliga nattfjärilar, som i fullbildadt skick ej upptaga någon näring, är
tungan förkrympt eller saknas alldeles.
Öfriga mundelar äro hos alla fjärilar mycket förkrympta med undantag af de nyssnämnda
palperna, som bestå af 3 leder, af hvilka de två yttre äro mycket korta.
Pannspröten (antennerna) äro af mycket växlande form, än klubbformigt förtjockade
i spetsen, såsom hos dagfjärilarna, än spolformiga, d. v. s. afsmalnande mot båda ändarna,
såsom hos de flesta skymningsfjärilar, än slutligen jämnsmala och trådformiga; i senare fallet
är hvarje led ofta försedd med kortare eller längre utskott, och antennen liknar då en fjäder
med sitt fan eller en kam med dess tänder och brukar kallas kamtandad eller kammad (se
t. ex. taf. 35, fig. 1).
Utom de stora facettögonen, som upptaga större delen af hufvudets sidor och som stundom
äro starkt håriga, ha många fjärilar strax bakom hvardera antennroten ett helt litet s. k.
punktöga, hvilket vanligen är svårt att urskilja bland de täta håren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:01:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfjarilar/0009.html
