Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjura (: tjur) o. lånordet stoja av germ. *stôðian, egentl :
rasa som en flock ston; el. med betyd. ’giva ifrån sig o. d.’ t. ex. barra, vartill
även gruppen grisa, kalva (i fsv. även kælva III), lamma (jfr
sv. dial. lämma, isl. lemba III), sv. dial. unga, få ungar,
öna, lamma (till ett ord motsv. lat. agnus, lamm).
Andra betyd.-grupper bilda bl. a. de intrans. verben 1. bottna, hamna,
landa, dvs. ’nå botten, hamnen osv.’, vartill även, numera med annan
betyd.-skiftning, stranda, egentl.: nå el. komma till stranden (så i ä. da.); jfr
(till III) lända, egentl.: anlända, alltså urspr. likbetydande med landa,
ävensom isl. grynna, nå botten (: grunn); vidare 2. blöda,
bukta (: lånordet bukt), forsa (jfr isl. fyrsa III),
glöda (: isl. glóð), strömma (jfr isl. streyma III); 3.
jula, påska, dvs. tillbringa julen, påsken.
Stunda är bildat av stund o. tima av fsv. tîme, tid. Hit hör
även, med en specifik betyd.-utveckling, sota (för): sot, sjukdom, jfr
ja-verbet syta.
Fiska är avlett av fisk, ej av fiske; jfr lat. piscâri :
piscis.
Inkoativet fetma beror på ombildning av fetna i anslutning till subst.
fetma.
Ofta uppträda hos samma verb flera av de här nämnda betyd.-skiftningarna eller andra
sådana, och utvecklingen måste i varje fall särskilt undersökas.
b) β De av adjektiv avledda verben på germ. -ôn, -ian betyda
oftast ’giva el. åstadkomma den egenskap som adj. uttrycker’ (jfr lat. æquâre,
jämna: æquus), t. ex.
(I) avlägsna, bena (håret: isl. beinn, rak; om bena fisk se
ovan), blotta (: blott i blott och bar), bättra, fjärma
o. närma (till stammen i fjärmare, närmare; jfr no. nærra,
næma ds.), fägna (got. faginôn: sv. dial. fägen, glad, osv.),
glödga (: fsv. glödogher, glödande), hela (: hel; i vgerm.
spr. däremot av *hailian), jämna, (ä. sv.) ledsna (t. ex. Kellgren
Sal. Dumbom)[1],
mogna (Kjellén m. fl.), mätta (förr även III), nödga (: nödig)
, rena, sarga (: fsv. sârugher), stadga (: stadig),
svala, vidga (: fsv. *vîþugher el. analogibildning, jfr
vredgas nedan), villa (: adj. vill), visa (: vis; jämte
III), ägna (: egen), ömsa (: ömse), öppna (:
öppen); el. refl. o. deponentier t. ex. djärvas (jfr fsv. dirvas III), lata sig, snabba sig, sturskas, synas (till fsv. adj.
syn, synlig), vredgas (: fsv. *vreþugher el. analogibildning efter av
dylika adj. avledda verb), vånna (ä. vånda: fsv. vander, nogräknad m.
m.), värdigas (: värdig); el. (nu I, förr II, III) döva, hylla
(: huld), härda, lätta, möda (:fsv. môþer, trött),
rätta, skira (: skir, klar), stilla, syra, svärta;
(II, III) bleka, blöta, breda, fylla, fästa,
glädja, göda (: god), hälla (: sv. dial. hall, isl.
hallr, sluttande), höja (: hög), lysa (möjl. dock till sbst.
ljus), rymma, egentl.: göra fri el. öppen (: adj. rum, rymlig),
skymma (: skum), skärpa, späda (: späd i betyd, ’tunn’), späka, sträcka (väl lån: germ. strak(k)-, rak),
stäcka (: fsv. stakker, kort), styrka (: isl. styrkr, stark),
städja (: germ. *staða-, fast; egentl.: [fast]ställa), stärka,
tynga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>