Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Anjalamannen Carl Hnrik Klick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref från Anjalamannen Carl Henrik Klick. 253
at jag varit till, tänker Du ännu på mig. Haf tack, bästa
Vän, för så mycken trohet, så modig vänskap; kom ibog
mig hurudan jag varit, vänfast, liflig, till och med häftig;
och döm sjelf huru mycket Jag känner för Dig, som är
öfver all beskrifning. Hade Jag fölgt min n böjelse, skulle
Du längesedan haft bref af mig, men .... sådana un-
derlige tider lefva vi uti, at jag icke kunnat, icke bordt
skrifva Dig till, och ännu icke gjordt det, om ej en fogel
siungit för mig, at Du väl utan någon slags ledsamhet
kunde taga emot et bref af Din vän, som icke för än
med lifvet uphör at älska Dig. Med lifvet! Det är för
litet. Skulle jag intet älska Dig längre? Skulle jag icke
längre bibehålla hugkomsten af mine vänner? Ach! det
vore alt för litet. At älska dem en evighet, så länge min
existence varar, det kan vara något, det kan satisfiera min
imagination, men intet mindre. Om saligheten kunde
bestå därmed at man uphörde älska dem, som här i tiden
legat vid vårt hjerta, så ville jag ej hafva den, som jag
nu tycker. Nej, måtte jag få älska dem, få lida med
dem, som jag anser utgjöra en ovilkorlig del af min va-
relse här på jorden. — Undra intet, min öme, redlige Vän,
på den svärmande, yrande ton, som jag kommit at taga;
den är mig till en del medfödd, till en del förvärfd, och
när man sknrifver till en Vän, den man på tre år icke
sedt, icke vågar hoppas at mera få se, huru skulle man
väl kunna. hålla sig innom brefstilens gränsor. Ve! Ve!
öfver den kalla förnuftige, som kan det; men jag måste
försöka det; det har sin merite. Få se om det här i et
bref lyckas mig bättre än många, många gångor, då jag,
1 stället för at räkna ut hvad jag borde göra, igenom
atb—c+d, som de försigtige göra, nögdt mig med
at känna och lyda mitt hjerta, som aldrig bedragit mig,
då fråga varit om heder och redlighet. — Huru gjerna
skulle jag icke göra Dig min lefvernesbeskrifning ifrån
den stund, då jag lämnade hustru, mor, barn, vänner, hus,
hem, alt; och den skulle säkert vara intressant, om Du
också icke vore min Vän. Men utom det, at den vida
vägnar skulle öfverträffa gränsorne af et bref, är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
