Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef redan följande år suspenderad för sin
oordentlighet.[1]
Consistorium utsåg till hans efterträdare Erik
Locander, „en skicklig, nykter och lärd man". Denne måtte
hafva varit en synnerligen god lärare efter hauptmannens
utlåtande om honom till kamreraren.
„Hvad skolan vidkommer", skrifver han d. 26 nov. 1657,
Så äro hit ankomna både rektor och conrektor, hvilka begge
allaredan lysa och påskina en önskelig flit och ärlig disciplin,
så att man på denna ringa tiden görligen hafver förnummit med
ungdomen en god förbättring. Men de befinna sig mäkta
malcontent, i det att consistorium skall hafva dem förebragt, som
skulle staten allaredo af kronan vara bestäld och finna nu detta
fast annorledes. Vi uppehålla dem väl med fagert snack, så länge
vi kunna, och göra dem förtröstning, att de väl varda
bekommandes, men befruktar de kunna icke länge dervid uthärda; det vore
sannerligen en stor hjertats ynka, om det goda påbegynta verket
nu åter igen skulle till intet blifva. Gud den aldrahögste beveke
öfverhetens hjertan detta till att förekomma och bispringa; tviflar
ock icke kamreraren sin gunstiga promotion icke sjunka låter".
I denna likasom i flere föregående skrifvelser talas
om svårigheten för lärarena att få ut sina löner. Grefven
hade genom skolans skötsel förlorat intresset för
densamma, och 1655 års riksdagsbeslut om reduktionen,
hvarigenom den grefven hittills tillkommande andelen af
staden Carleborgs inkomster återbördades till kronan, gaf
honom anledning att alldeles förklara sig fri från sitt
åtagande att underhålla skolan, på samma gång kronan
ej heller visade sig villig att öfvertaga detta åliggande.
I sin nöd vände sig skolans lärare först till grefven i en
supplik af d. 29 oktober 1657. De tacka däri för att de
för tiden till och med år 1656 fått sitt uppehälle, men
som de sedan intet kunnat erhålla, hade de nu „intet
mera hvarken bita eller supa”. „Anhålla vi om vår lön
hos hauptmannen", skrifva de vidare, „eller ock
befallningsmannen, så säga de sig intet veta därom,
förebärandes, det de icke hafva fått af Eders Grefl. Nåde
skolstaten, utan kronan kommer till skolan att försörja; gå vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
