Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkobyggnader i Stockholm.
Den kyrkliga konsten intager af naturliga skäl ej samma betydande
ställning som under medeltiden. Hela den reformatoriska rörelsen förhåller sig
öfver hufvud likgiltig, att icke säga fientlig, gentemot det konstnärliga. Sitt råaste
populära uttryck fick denna fientlighet i vederdöparnes bildstormande uppträdande
redan på 1520-talet i Stockholm. Men äfven det hårdhändta sätt, hvarpå
konungen förfor med kyrkans egendom, var ej ägnadt att ingifva något större intresse
för kyrkans prydande. Härvid inverkade måhända mindre den omständigheten,
att kronan slog under sig kyrkans fasta egendom och därvid gjorde adeln till
sin bundsförvant. Af mera direkt inverkan var indragningen af kyrkornas
klenoder och klockor. Häraf drabbades ej blott de stora, rika domkyrkorna. Från
Västerås flyttades t. ex. till silfverkammaren i Stockholm och därifrån förmodligen
till Myntet ett stort antal dyrbara silfverföremål. Räkenskaperna omtala, huru
dyrbara helgedomakar af silfver och bergkristall sönderbrötos för att komma åt
den dyrbara metallen. Mässkläderna sönderskuros och omsyddes till dynor och
hyenden på de kungliga slotten och gårdarna. Men äfven de små landskyrkorna
måste för det allmänna bästa släppa till så godt som allt sitt öfverflöd, och till
och med de gillen, som funnos här och hvar i orterna, upplöstes såsom
obehöfliga och beröfvades sina tillhörigheter. Från gillena i Möckleby, Viby,
Västerlösa och Normlösa öfverflyttades sålunda till fatburen i Vadstena år 1545 kistor,
tennstop, mässingskittlar, dryckeshorn, rökelsekar af koppar men äfven borddukar,
målade bonader och bänkekläden; från Skeninge kyrka togos bland annat två
kronor, »när byen lades nid och borgerne flytte till Vadstena». Dessa kronor
uthyrdes sedan 27 gånger till brudar och inbragte i hyra 18 mark. Det var ett
tillvägagående fritt från all hänsyn och sentimentalitet och som äfven till en
början väckte den största förbittring och gaf upphof till allvarsamma oroligheter
men också hos den uppväxande generationen säkerligen grundlade en stor
likgiltighet för allt hvad som angick kyrkan i yttre mening och dess prydande. Det
är också anmärkningsvärdt, huru få kyrkliga inredningsföremål omtalas från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
