Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tornliknande byggnad. Ett ännu högre fyrsidigt torn höjde sig från det diagonalt
motsatta inre hörnet af borggården, och det höga, branta taket var rikt prydt
med fönsterkupor, småtorn och vindflöjlar.
De olika delarna af slottet hade uppförts under olika tider. Den äldsta
delen torde härstamma från medeltidens senare del, nämligen det
ofvannämnda, lilla fristående tornet, hvilket vi då hafva att tänka oss efter dåtidens
sed omgifvet af ett antal träbyggnader. Dess traditionella namn är »Vasatornet»
(se plansch).
Vid midten af 1500-talet, sedan slottet öfvergått i konungens systersons,
Per Brahes d. ä., ägo, synes en utvidgning hafva ägt rum. En ännu bevarad
stentafla med inskriften: »HER . PER . BRA . TIL . RYDBOHOLM | ÅREN EFTER CHRISTI
BYRD 1548» och bärande brahevapnets två svarta örnvingar torde berättiga oss
till detta antagande. Med största sannolikhet har man att söka denna nybyggnad
i hufvudbyggnadens västra flygel, hvarest vi ännu i dag i bottenvåningen finna
hvälfda rum med tjocka murar och sittbänkar i fönsternischerna. På föranstaltande
af Per Brahes son, grefve Abraham Brahe d. ä., erhöll slottet omkring 1595—1600
under ledning af byggmästaren Bertil Linck, den gestalt, som återfinnes på
Dahlbergs stick. Bertil Linck var sedan 1592, efter Willam Boys död, ledare af
byggnadsarbetena på Stockholms slott.
Rydboholm har alltintill våra dagar förblifvit i Braheättens ägo. Under
tidernas lopp har det likväl undergått många förändringar: de höga tornen och
det branta taket äro för länge sedan borttagna. Byggnaden har på detta sätt
förlorat mycket af sitt förra förnämt måleriska utseende och bär nu prägeln af
en modern, föga sägande enkelhet. I bottenvåningen finnas rester af en från slutet
af 1600-talet härstammande dekoration, under det att i öfre våningen empirestilen
är den förhärskande. Endast i Vasatornet (se plansch) hafva lämningar af en
vasatidsinredning bibehållit sig.
Detta torn har en nästan kvadratisk grundplan med blott 12—14 meters
sida och motsvarar den ofvan beskrifna medeltida typen af ett mindre s. k. fast
hus. Murarna af gråsten blandad med tegel äro öfverdragna med kalkputs, och
den öfre våningen skjuter ut något öfver den nedre, hvilket möjligtvis utgör en
erinring af den samtida träbyggnadskonsten, särskildt af det i de flesta fall i
hufvudbyggnadens omedelbara närhet befintliga förrådshuset, den s. k. fatburen. Åt
borggården till bär byggnaden ett obetydligt framspringande litet hängtorn. Den
källarliknande jordvåningen är täckt af hvalf, som hvila på en midtpelare, och synes
ursprungligen hafva varit delad i tre rum. Under det lilla hängtornet förde en nu
omändrad liten spiraltrappa direkt från jordvåningen till våningen en trappa upp,
hvilken utgöres af ett enda stort rum med panelverk och ett tak, som vid slutet
af 1600-talet målades i ett rikt löfverksmönster i tidens stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
