Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller måhända flamländare, som förut omnämnes vid Uppsala men ifrån 1556 och
till sin död 1599 förekommer vid Vadstena såsom förman för det stundom rätt
talrika stenhuggarlaget. Bland dess medlemmar finna vi för öfrigt en Frans, en
Willam, en Lambrecht v. Brötzell, en Berndt van Münster, en Hindrich
Billerbeck, en Hans van Mölnhausen m. fl. med namn af både utländsk och
svensk klang.
Kortsidorna erhöllo, såsom redan blifvit nämndt, först senare sina prydnader
i de ståtliga gafvelröstena. År 1602 omtalar räkenskapen: »haffue Bärnt, Joenn
Påffvelsonn, Antonius Pärsson» (en son till Pierre de la Roche) »och Hanns
stenhuggare bekommit» (åtskilliga förnödenheter) »på det arbete mäster Hanns
byggiemästare haffuer satt dem före. Hvilkit arbete de skole hugge till enn gaffuell på
Vadstena slöt». Detta stenarbete var väl färdigt 1605, då östra gafveln (se plansch)
uppmurades, innan hertig Johan följande år tog sin bostad å slottet. Den andra,
västra gafveln tillkom först senare. Kraftiga listverk uppbära en sirlig dorisk
och däröfver en jonisk pilasterställning, hvilka omsluta nischer med statyer af
tron, kärleken och hoppet å den östra, af hofsamheten, rättvisan och styrkan å
den västra. Den öfre pilasterställningen krönes af en segmentgafvel med
riksvapnet. Midtfältet i den nedre ordningen upptages åt öster af östgötahertigens vapen
med inskrifter: Joh. Dux Goth. Orientalis, åt väster af ett större riksvapen
med G. A. R. S. 1620. Vinklarna mellan gafvelafsatserna äro utfyllda med voluter
och beslagsornament, pilastersocklarna prydas med maskaroner, och vid foten, i
toppen och sidorna af hvarje gafvel afteckna sig mot luften fem fristående
krigarstoder. Med sina eleganta arkitektoniska och ornamentala detaljer, vapensköldarna
och de 16 fristående figurerna vittna dessa gäflar och särskildt den östra, som är
mest omsorgsfullt utförd, om en ganska beaktansvärd duglighet både hos
arkitekten Hans Fleming, som uppgjort planen för det hela, och hos den anspråkslöse
stenhuggaren, främst Bernt van Münster, som utfört stenhuggeriarbetet.
När man passerat vindbryggan och hufvudportalen, befinner man sig i
portgången, där sittnischer för portknektarne äro anbragta i sidoväggarna och små
dörrar leda in till fånghus och vaktrum; öfver sig i hvalfvet har man det murade
hål, genom hvilket handgranater, sjudande beck eller dylikt kunde kastas ned på
en anstormande fiende. Man inträder därefter på den inre fyrkantiga borggården,
fordom omgifven af höga gräsbevuxna vallar, som slopades, då den nuvarande
vågbrytaren anlades på 1860-talet. I de båda yttre hörnen resa sig ännu ur
slottsgrafven de två massiva, armerade rundlarna, men de två höga tornlika byggnader,
som upptogo vallens inre vinklar mot gården, äro för länge sedan försvunna. De
voro ursprungligen försedda med prydliga svängda renässansgaflar, koppartak,
höga skorstenar och flöjlar. Anblicken af slottet är från denna sida visserligen
mindre imponerande än från förborgen men lifligare och rikare på detaljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
