Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. VASATIDEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vapentaflorna, det var de utsirade gaflarna och karnapen, det var tornspetsarna med
deras spiror, knappar och flöjlar. I det inre var det de rika loften och
panelverken, kaminerna och dörrinfattningarna. Här använder man de från antiken
och Italien härstammande, öfver Flandern och Tyskland inkomna
renässansformerna, kolonnordningarna med deras listverk, konsoler, voluter och ornament.
Förloppet är i Norden detsamma som vid all begynnande renässanskonst, som i
Italien på 1400-talet, i Frankrike, Nederländerna och Tyskland vid 1500-talets
början: först framträder intresset för de dekorativa detaljerna, senare för
kompositionernas helhetsverkan. Skillnaden är den, att hos oss företeelserna
framträda några årtionden senare. Den äldre vasatidens konst, den riktning som
kunde kallas vår ungrenässans, är samtidig med andra länders hög- eller
senrenässans och lånar väsentligen från dem sina former, ehuru som naturligt
åtskilligt, i synnerhet sådant som står i nära förbindelse med det konstruktiva,
bibehålles från medeltiden.
De antika kolonnordningarna användas väsentligen för dekorativt ändamål;
såsom verkligen bärande delar med konstruktiv uppgift förekomma de ännu mera
sällan, och de äro då förbundna med bågar. Så med spetsbågar af gotisk
karaktär i Stockholms forna slotts kapell, med rundbågar i portikerna på
slottsgårdens södra sida. För indelning af fasader har deras tjänst ej tagits i anspråk.
Däremot ha de i yttre arkitektur ej sällan användts vid portalinfattningar, vare
sig såsom kolonner eller såsom pilastrar, och då, att döma af bibehållna exempel,
af en ovanligt klassisk och sträng hållning såväl hvad själfva stöden som
bjälklaget beträffar. Sannolikt är det Serlios arkitekturbok, som här utöfvat sitt
inflytande. — Som prydnadselement förekomma de äfven i åtskilliga praktgaflar:
här såsom pilastrar och i den sedvanliga ordningsföljden med den doriska
ordningen i nedre, den joniska i öfre räckan (Vadstena, Stockholms slott). Oftare
har man användt dem i den inre arkitekturen för dörrinfattningar eller indelning
af panelverk eller å smärre arkitektoniska föremål, såsom grafmonument. De
bibehållna lämningarna visa äfven här en jämförelsevis sträng och klassisk
uppfattning med släta eller räfflade kolonnskaft, någon gång (Torpa, dörrinfattning)
med dekorerad nedre del. Hermer förekomma stundom såsom infattning af
vapentaflor öfver en dorisk ordning, och då med joniska kapitäl. Balustrer eller
kandelaberformiga stöd tyckas däremot ej hafva varit använda.
Fönstren äro, med undantag för kyrkliga byggnader, vanligen rakslutande
samt torde i allmänhet ha haft ramverk och indelning af ekvirke. Vadstena slott
visar prydliga infattningar i sandsten af pilastrar hvilande på konsoler och uppåt
slutande i knoppar eller uppbärande små tresidiga gafvelrösten. Arkitektoniskt
hållna ramar förekomma eljest i allmänhet icke, dock sannolikt endast af brist på
medel. Man har sökt ersätta denna brist genom målning; sålunda voro under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
