Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2C4 UNGDOMEN OCH SORGEN.
tanken, som finnes i Tegnérs skaldestycke »Resignationen»:
»Bör jag, otacksam, blott räkna hvad jag mistat, men icke
hvad jag eger qvar?» Och der fans äfven en annan känsla.
När jag sörjde det, som jag hade förlorat, var jag glad i
minnet af det, som jag hade egt. Detta minne är ännu i dag
min glädje. Om jag känner en brist, en tomhet i mitt lif
derföre, att Gustaf Leijonhufvud icke finnes i verlden, skulle
denna tomhet dock varit ännu större, denna brist ännu mera
känbar, om han aldrig hade funnits. Detta känner jag nu -
1887; jag kände det äfven 1837. Jag ser, när jag läser mina
anteckningar, huru gripen jag var af tomhetens känsla, när
jag kunde skrifva sådana ord, som att jag tyckte synd om
hvarje sjuk menniska, som icke dog. Med erfarenhet af detta
tillstånd, som jag sjelf genomlefde vid tjugu och tjuguett års
ålder, tycker jag mig hafva rättighet att tala om »ungdomens
melankoli». Men jag öfvergaf aldrig den tanken, att det var
en skyldighet att lefva. Och om sättet, huru jag borde lefva,
hade jag ett eget uppslag i sjelfva den dystra sinnesstämnin-
gens föremål. Det vetenskapliga intresset hade ju varit första
länken i detta föreningsband, som nu var sönderslitet. Det
tycktes mig vara den värdigaste gärd åt den dödes minne,
att jag fortgick med samma fart, som vi skulle haft gemen-
sam, om han lefvat. Detta var likväl under den närmaste
tiden omöjligt. Sorgens vilddjur måste först äta sig mätt.
Men detta tillstånd af fullkomlig vanmagt räckte ej länge,
knappt längre än februari månad. Jag grep mig an och ut-
rättade icke så alldeles litet under denna vårtermin, ehuru
det äfven fans en annan sak, som kunde verkat förstörande.
Jag kan nemligen säga, att jag i visst afseende led lekamlig
nöd. Jag saknade väl icke medel för mitt uppehälle, om jag
leíde sparsamt, hvilket jag gjorde, min kassa var i hjelpligt
skick, men jag hade kommit att inflytta i ett rum, som hefans
vara så förskräckligt kallt, att jag med starkaste eldning i
kakelugnen dock bodde, såsom jag skulle bott i oeldadt rum
från januari till april. Jag har hört omtalas, huru farligt
det är att sofva på kalla sängkläder, men detta gjorde jag nu
under tre månaders tid hvarje natt. Min säng kändes, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
