Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medfört åtskilliga matvaror hemifrån, en smörbytta, en stor ost,
en kalfstek, en skinka, några korfvar, med hvilket allt genom
en välvillig städerskas försorg och med tillägg af ett och
annat, som jag köpte, litet potatis och kanske några bakelser
till efterrätt, en ganska god liten supé kunde anrättas. Seden
att till en viss grad lefva på matsäcksmat och dermed utöfva
en viss gästfrihet för goda kamrater var en gammal sedvänja,
som väl redan på denna tid var blifven något ovanlig, men
jag var genom min mors godhet iståndsatt att följa den gamla,
ganska trefliga seden. Sådana bjudningar kallades fordom att
»punda»; på en sådan pundning bjöd jag nu Leijonhufvud, och
han var icke den, som sade nej. En half butelj punsch var
också anskaffad för den erforderliga brorskålen, hvilken nu
blef drucken och med det hjertligaste handslag bekräftad. Vi
voro tillsammans hela aftonen, ingen tredje person var
närvarande, samtalet gick med flytande fart, och förtroligheten
blef genast mycket stor. Vi hade så mycket att säga
hvarandra, vi hade så lätt att meddela oss med hvarandra; för
hvarje ord Leijonhufvud talade var det, såsom hade ett eko
svarat i min egen själ. Jag minnes icke, hvad och huru mycket
aftalades just den qvällen, vi träffades sedermera dagligen,
och det dröjde ej många dagar, förrän jag hade fullkomlig
visshet, att min ungdoms dröm hade funnit sin fullbordan.
Vänskapens ideal stod lifs lefvande för mina ögon i en verklighet,
som öfverträffade allt, hvad inbillningen hade förespeglat.
Jag sade, att Gustaf Leijonhufvud och jag hade så mycket
att säga hvarandra. Ja, vi hade mycket gemensamt, vi hade
först och främst det litterära intresset. Detta var det ämne,
som först och främst kom i fråga oss emellan. Vi jemförde
våra studier, vi omtalade för hvarandra, hvad vi hade läst,
sedan vi blefvo studenter. Jag flck nu höra, hvilka studiekurser
den ej fullt sextonårige gossen hade genomgått – och
jag häpnade.
Grekiska och latin voro hufvudämnena. I grekiskan hade
han genomgått de fem författare, hvilka under den föregående
tiden, då professor Höjer var examinator, hade motsvarat
högsta betyget till filosofiska graden. Dessa författare voro
Homerus, Herodotus, Sophocles, Thucydides och Pindarus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
