Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men när första-maj-tiden kom, hade man fjolåret i minne;
inga raketer anskaffades och intet valborgsmessokalas blef
hållet. Men vid terminens slut gjorde gymnasiets rektor, som
det året var Järta, en bjudning för alla gymnasisterna.
*
Med det jag nu har talat om läsningen och skoltukten
har jag kommit in på tal om kamratlifvet. Dermed har jag
berört ett ämne af stor moralisk betydelse. Karakteren bildas
i umgänge med jemlikar. Dåligt kamratskap är farligt, men
ensamheten hemma i goddagspiltlifvet hos pappa och mamma
har sina lika stora faror. Ty när en gosse har växt till
yngling och ej längre kan fägna sina föräldrar med sin
beständiga närvaro, så i fall han då ej fått lära känna något
annat lif än att vara pappas och mammas snälle gosse, så
är han svag mot ungdomens onda andar, ty han känner dem
ej, när han kommer ut i verlden; han ser ej försåtet, som
snärjer. Kamratgossen deremot, skolpojken, har sett en skymt
af dessa onda andar, och derför aktar han sig lättare, när
han får lära känna dem i större stil. Kanske har han sjelf
redan gjort något litet afsteg och fått någon liten försmak af
den erfarenheten, huru synden straffar sig sjelf. Och det kan
äfven hända, att kamratskapet icke var af det dåliga slaget,
det kan varit ett mycket godt sällskap. Vanligtvis är
sällskapet blandadt, och der finnes tillfälle för förståndet att lära
sig skilja ondt från godt. Ynglingen har i alla händelser fått
en liten erfarenhet af verlden, och kamraterna bruka lära
hvarandra den obeskrifligt nyttiga lärdomen att »veta hut».
Mitt kamratskap var visst icke felfritt. Jag har talat om
dåliga pojkar i skolan; de blefvo ej bättre på gymnasium;
min lycka var, att de ej brydde sig om mig; jag var visst i
deras ögon en barnunge, som de föraktade. De voro stora,
långa räklar, groflemmade kroppar, plumpa i seder och med
alla sina intressen fördjupade i det sinliga lifvet. Det var hos
dem, jag lärde känna en ungdom, som blott är kroppslig [1].
Umgängets fara såg jag i min närhet. Der fans en
fjortonårig gosse, godsinnad, lättsinnig, försedd med god kassa, ty
[1] Se skriften: »Afsked från studenterna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0093.html
