Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSIMTJNDA.
573
Som påta näsan i alt, det dem hvaar röör eller angåår,
Tvija, beskrija migh uth, iagh råtes och hates aff allom;
Måste så iempt allt det lijda den forsmädliga döden.
Aldrig seen veet een mig reen för meen här i verlden,
Uthan allena i himmlen de stilltigande Gudar.
Detta migh .lockar först; Iagh achtar ey godz eller höglieet
Iempte kungligh välde så högt, som rychtet och liffvet.
Ach, huru häårt och svåårt och suurt ähr oskyldeligh lijda
Kungens vrede, folksens haat och skamliga döden!
Som prof på dialogen meddela vi en del af samtalet emellan
Longinus och Rosimunda (V. 3.), der den förre vill öfvertala
drottningen att förskjuta Helmiges.
Longinus.
Eer klaga, skönste Drottning,
Har iag medh smärta höört,
Och gåår mig håårt till hiärta,
Att alt skall så ståå till;
Men hoo kan thet då ändra?
Ty steller eer tillfredz,
Till des man gott tillfelle
Kan nåå och läglig tjidh
Att ställa det i värcket,
Som mann eer loffvat haar.
Rosimunda.
Haar jagh ey lenge bijdit?
Ach hvad begynner jagh?
Iagh fruchtar vist, vij dröya.
Till des vårt litzle hopp
Det blijr till vatn och intet.
Att haffva tolamodh
Tillåter os ey tijden.
Longinus.
Ia, iagh må till ståå alt
Så vara sant; iagh drager
Ett stoort medhlijdande
Och hiertelig medhynckan,
Att eder ädla siäl,
Emoot hvars mans förmodan,
Skall haffva råkat så
I slijk oläglig tillstånd:
Ty ähr han värd stoort straff,
Som eder plötzligh föörde
På sådant obestånd.
Rosimunda.
Han, som så manlig löönte
Den stora oförrätt
Och spott, som mig tillfogat
Bleef aff min förra mann?
Longinus.
Iagh plägar skäligh straffa
De höffvidzmenn, dem iagh
Plägh’ giffva streng befallning,
Gåå medh försichtigheet,
När de sinnlöse ruusa
På fienden i felt
Och deras saak angripa
Medh obetencksamheet;
De må då tappa, vinna,
Lell faå de lika straff.
Rosimunda.
Helmiges måste taga
Sin lägenheet i aclit;
Och om iagh rätt bekennei.
Så bleef ban tvungen till
Aff mig, som all den smäleek
Ocli otroo intet ledh.
Longinus,
Helmiges skulle skiuta
All skullen på sigh sielff
Och eensam taga flychten
Uppå een liten tijdh,
Till des i kunden stilla
Eer underhaffvande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
