Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
ROSIMUNDA.
Första akten. Se. 1. Clepli, karamarlierren, varnar konung
Alboin för hans hustru Rosimunda, hvars hämdlystnadhan väckt
genom att lockat henne dricka ur hennes mördade faders hufvudskål.
Alboin slår varningen i luften. En page underrättar, att drottningen ligger
för döden, och kungen beger sig till henne. — Sc. 2. Cunimundi
(Ro-simundas mördade fader) skugga uttalar i en lång monolog på
hexametrar straffdomen öfver Alboin och manar Rosimunda till hämd. —
Första interscenium med Florisel och Halexius Pickelhäring:
impro-viseradt. — Akten slutar med en körsång, som framhåller, att, om
än sent, följer straffet på brottet.
Andra akten. Sc. 1. Rosimunda framställer i en monolog
skälen till sitt bat mot Alboin och svär att döda honom som ett
offer åt sin fars vredgade skugga. Rå, men kraftig och fantasifull, är
hennes beskrifning på den gräsliga dryckens verkan:
––– — vijnet,
Det krympte neer i bötnet
Och drogh sigh tätt tillhopa.
Som ville det ey sielffver
Och nödigt i migh ingåå.
Vidh gomen lådde tungan,
Migh darrad’ hals och strupa,
Min måge kund’ ey heller
Slijk vederstyggligh vätska
Meer qvaar hoos sigh behålla,
3 gånger iagh thet intogh,
3 gånger iagh thet upgaff,
Ty magen viste bättre
Än iagh aff slijk ogärning.
Sc. 2. Diletta söker öfvertala Rosimunda att låta sin harm fara och
föreställer henne vådan af hennes planer på konungens lif; men
fåfängt. Då drottningen slutligen yppar, att. hon utsett Dilettas egen
fästman Helmiges till medhjelpare vid mordet, ber Diletta om nåd
för honom, men drottningen befaller henne att till aftonen bege sig
in i drottningens sofgemak, på det Rosimunda sjelf må kunna i
Dilettas kammare emottaga Helmiges och med honom öfverlägga om
mordet. Dilettas fruktan söker drottningen lugna. — Sc. 3.
Helmiges spelar bakom gardinen och sjunger en jambisk ode, uttalande
hans kärlek till Diletta. Sedan gifver ban luft åt sin svärmiska
längtan efter Diletta och säger sig mot hennes kärlek akta ringa gods,
rikedom, höghet och andra lyckans håfvor; han har på nära håll sett
de mägtiga, och lian missunnar dem ej den börda de bära. — Ett
im-proviseradt interscenium följer, deri Helmiges’ medfriare, Floretto,
affärdar Pickelhäring med ett bref till Diletta, men far ett snöpligt
svar. — Sc. 4. Diletta sänder Åd vin, sin dräng, till Helmiges med
hälsning, att hon ej kan enligt löfte vara i sin jungfrubur i afton och
att H. ej bör gå ur huset, emedan en stor fara hotar honom. Ådvin
återkommer med underrättelse, att Helmiges redan gått till slottet.
Diletta ger utbrott åt sin harm mot drottningen. — Kören varnar
"den skyndande Helmigen" att icke rusa till sitt förderf, ty i stället
för sin Diletta, skall han finna Rosimunda.
Tredje akten. Sc. 1. Helmiges berättar, att då han trott sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
