Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
THET HIMMELSKA COXSISTORIUM.
Ack Fader skona migh: lät uti tin stränga dorn
Uppå migh prisas ock tins nådes rikedom."
(Här låter Fadren en suck utgå).
Äfven Euglarnas kor stämma in i förbönen för menniskorna.
Fadren, som med undantag af den nyssnämnde sucken hittills varit
tvst, blir rörd och säger till Lucifer: "Tag bort tin band, tu
förbannade, och gack bort til dit herberge; ännu är menniskjan tig icke
till-dömbd." Då här ett mellanspel vidtager, synes tredje akten vara slut.
Fjerde akten. Öfverläggningen fortsättes. För menniskorna
tala Barmhertigheten, Sanningen och Sanningens vän (Assecla
Verita-tis), ocli den sednare säger om Rättfärdigheten, som blott framhåller
den dåliga sidan af saken, att intet är så godt, som icke af elaka
referendarier kan förwärras. Rättfärdigheten, harmsen öfver sina
motståndares beskyllningar, svarar dem med hårda ord; till Mildheten
säger hon: "Tu tyckes mig — — altför obetänkt och oförståndig, ja
skamlös vara, at tu med tina smickrande ord sådan sak Fadrenom
intala vill, som är odugelig. Fadren är trött at höra tig widare."
Slutligen uppmanar Allvetenheten Englakörcn att fälla forböner, och
då denna sjungit ett stycke af Litanien, blir Fadren bevekt. Bestört
ropar Rättfärdigheten:
"Hvad Fader, wid tin förra dom tu blif.
Eljest jag tviner af ocli mister så mitt lif."
Mildheten. "Neij Fader, giör thet ej, tin mening öfvergif,
Jag dör eljest, tu äst mig worden styf."
Odödligheten försäkrar dem begge, att de icke skola dö, och ber
Wis-heten gifva ett godt råd. ("Nu begynna Adam och Eva se gladlynt
ut, men deremot taga djeflarna på att rasa".) Wisheten bevisar nu,
att menniskan icke kan frälsas af någon dödlig, ej heller af någon
engel, utan att deras frälsare bör vara Gud och menniska i en
person. De himmelska jungfrurna slå sina händer tillsamman af
förundran och foga sina hufvuden tillhopa. Wisheten föreslår derpå, att
Guds Son skall låta sig födas af en jungfru och blifva menniska.
Hela venstra sidan af rådsförsamlingen bönfaller sonen derom. Ilan
uppstiger och förklarar sig villig. Fadren bifaller. De fem
systrarna, som gynnat menniskorna, sjunga "Gloria in excelsis."
Skådeplatsen tillslutes, men i öppningen visa sig Adam och Eva, uttala
sin tacksamhet och uppstämnia psalmen: "O Jesu Christ, som
mandom tog."
Som mellanspel har författaren begagnat stycken ur Stjernhjelm»
ballet, "Den fångne Cupido," så att efter första aktens slut gifvits de
tre första scenerna i balletten, efter andra akten femte scenen, efter
tredje akten åttonde och till och med tolfte scenerna; men efter
sista akten har uppförts en scen af förf:s egen uppfinning, i det jemte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
