Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDAS RED1VIVUS, .JEMFÖRD MED 0ED1PUS.
265
barnet födes i slutet af akten, men under samma tid har
Judas blifvit flera år äldre, ty vid aktens början var han
en liten pojke, men vid dess slut lefver han med skökor
och begår mord.
Eget kan det synas, att, såsom vi nyss anmärkt, man
hos våra författare från denna tid icke ser något spår till
insigt i dramats sanna väsende, icke begrepp om
dramatisk konst, dramatisk handling eller karaktersteckning, och
detta oaktadt de voro lärda män, väl bekanta med
antikens drama; Röndeletiüs t. ex. hade ju sjelf i Telje skola
låtit uppföra tvenne Terentianska stycken. En sådan
huf-vudbrist kan endast förklaras genom ett fullkomligt
förbiseende af formens betydelse i poesien, under det man i
öfverensstämmelse med den prosaiska tidens rigtning lade
hela vigten på innehållet och ändamålet. Man lånade från
det antika dramat endast den yttre formen samt ett och
annat obetydligt drag, hvilket lämpade sig för
hopsmältning med den råa episka form, som medeltidsdramat
lemnat i arf och vid hvilket man segt fasthöll.
Då ämnet i Judas Redivivus — eu son, som utan att
veta derom, mördar sin far och gifter sig med sin mor, —
är samma, ämne, som utgör Oedipimytens innehåll, så
lämpar sig ock detta skådespel särdeles väl för anställande
af en undersökning rörande förhållandet emellan
humanisternas drama och antikens.
Se vi först på sjelfva behandlingen af ämnet, så
möter oss der midt i olikheten dock äfven vissa likheter.
Antikens verldsåskådning bestämde helt naturligt den
form, som det tragiska der antog; hjeltens öde fattades
som ett förutbestämdt, hvilket af honom ej kunde undgås.
Detta är otvifvelaktigt ur estetisk synpunkt en bristfällig
uppfattning, ty der ödet så fattas, kan det aldrig framgå
som ett rent resultat ur handlingen, och dermed är äfven
det sanna begreppet om skuld och oskuld upphäfdt.
Tragedien förutsätter nödvändigt, att hjelten handlar fritt och
medvetet. Men ett klart medvetande om viljans frihet fe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
