Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkastade i de samma Helgonens
tillbedjande, Tiggare-munkarnes lefnadssätt och
många hittils antagna Kyrko-ceremonier, såsom
onödiga, anstötliga och vidskepliga. Han
lärde, att Kloster-lefnaden ej var af Gud
befalt; äfven som att till uprigtig synda sorg
icke fordrades det alla synder skulle
uppräknas i biktstolen. Han försäkrade i
allmänhet, att den sanna Evangelii Lära, hvilken
af Svenska Kyrkans stiftare Ansgarius och
andre blifvit förkunnad, sedermera undergått
stora förändringar; men att han med sin
broder, underviste af Luther, ville återställa
den äldsta Kyrkans oförfalskade Christendom.
I anledning häraf uppstod stor rörelse i
Strengnäs. Katolske Prästerne ifrade
häremot och klagade för Konungen, då deremot
de Evangeliskt sinnade med ännu mera
häftighet anföllo Påfven. — Olof Petri och
Lars Andersson blefvo uppkallade till
Konungen och af honom tillfrågade, huru de
kunnat våga föredraga så anstötliga
meningar, som voro af farliga fölgder. Härpå
svarades, att de ville och kunde bevisa sina
lärosatsers öfverensstämmelse med den
heliga Skrift, och i synnerhet sökte de
öfvertyga Konungen, att hvarken Prästernas magt
eller rikedomar voro förenliga med deras
embetes bestämmelse. Konungen blef i
synnerhet rörd af Anderssons vältalighet; och
godkände deras skäl; men varnade dem
derjemte att ej omtala detta yttrande; emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
