Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Bilder och episoder ur det svensk-amerikanska livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:431
daktörrrerrr’, ocli passade vid ett tillfälle pà Albenson ocli kramade
honom sä vårdslöst, att lian icke vågade sig dit igen. Sä tog Roos
och Elmblads medarbetarskap i Nykterhetsbasunen slut, och
därmed var det också i det närmaste slut med Basunen.
Emellertid minns jag frän första året 1880 av min redaktörslid
vid Sv. Amerikanaren, atl Albenson en gäng kom upp och
beställde en nykterhetsartikel av Elmblad för sin tidning Frihet och
fångenskap, vilken efterträtt den ovannämnda, och att då Elmblad
ocli jag några dagar därefter utträdde frän Albensons kontor, där
Elmblad hämtat sitt arvode ban fick visst den gången 2 dollars .
Elmblad skrattande anmärkte: Dessa medel undfångna från
Nyk-lerhetsbasunen och modertruinpeten lian kallade alltid Albenson
så måste redeligen supas upp. Vilket också skedde.
Lika älsklig och tilltalande som Elmblad var i sitt skaldskap,
lika oberäknelig och omöjlig var ban i det dagliga livet. Friare
och iller obekymrad om allmänna opinionen eller det passande
har nog icke mången tillbragt sina dagar, än vad ban gjorde, .lay
skulle kunna fylla sidor med berättelser om de mest barocka
och orimliga upptåg och tillställningar, som jag genom mitt umgänge
med honom kom all vara med om. Endast en liten episod må dock
bär meddelas soin exempel på, bur man levde i Chicago på den
liden. Först skall jag emellertid teckna en liten bild ur hans
diktarliv och dess egendomligheter. En dag, då ban befann sig
i ett alldeles nedbrutet tillstånd och tidningens ägare bestämt
vägrat att giva honom en enda slant, förrän ban skrivit något för
tidningen, till vilken han icke lämnat något bidrag pä ett par
veckor, tog Elmblad upp några, på golvet kastade teateraffischer
och försvann med dem i folkvimlet på gatan. Jag hade av
lid-ni ngsägaren likaledes blivit ombedd att icke lämna Elmblad några
pengar. Eljest hade det väl troligen icke blivit nägon skrivning
av. Men nu, tvingad av en hård nödvändighet, styrde den olycklige
skalden sina steg lill floden och slog sig ned på en bjälke under
den därstädes befintliga svängbron samt utgöt sitt hjärtas känslor
i klingande poesi på avigsidan av de medförda affischerna. Först
skildrade han måsarnas flykt genom rymden, övergick därpå till
en poetisk framställning av de olika typer, som rörde sig pa
galan över honom, vidrörde politiken i några rader och avslutade
denna sin rimkrönika ined betraktelser över invandringen och dess
anledningar. Eftersom detta är elt ämne, som ännu står på
dagordningen, torde det roa läsaren att höra något av vad diktaron
hade att säga därom:
De komma i tusende skaror,
De komma från brist och från faror
Till detta förlovade land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
