Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Några allmänna betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tö
heter och felsteg, å andra sidan för den stora republikens
glänsande utveckling på alla områden, få deras skildringar av Amerika
drag, tillsatser och stämningar, som ställa landet i en fullkomligt
falsk dager. I detta hänseende ha ’litterära utvandrare gjort
mycket ont.
Oni det också, såsom ovan antytts, rättvisligen måste erkännas,
att man i Sverige börjat få en ny och riktigare syn på lingen och
icke längre betraktar Amerika uteslutande som ett humbugsland,
befolkat av idel skojare och banditer, utan i allmänhet är villig
alt erkänna dess förtjänster, åtminstone på den materiella
utvecklingens fält, så är dock den gamla känslan av agg och misstro
ingalunda utplånad. Än i dag får man tidtals se rena vanvettigheter
om Amerika i eljest ansedda tidningar, av vilka man borde kunna
vänta bättre omdömesförmåga och urskillning. Men intresset för
deri nya världen och i synnerhet dess medborgare av svensk
härkomst är i alla fall större än förut, och man kan våga hoppas, att det
var en tämligen allmänt gängse mening doktor Wigert-Lundström i
Göteborgs Morgonpost uttryckte, dä ban i tidningens
välkomsthälsning till de svensk-amerikanska pressmännen i april 1916 skrev
»Men även för oss hemmasvenskar är del en Traga av vital
betydelse, att vi långt mer än förut anknyta till och söka känning med
det stora liv, som rör sig överallt ute i världen. Vi kunna, när \i
se djupare, icke undgå alt inse den stora förmän vi äga därigenom,
att vi i ett land som Förenta staterna ha egna landsmän att i detta
avseende sluta oss till.» lians yttrande på annat ställe i samma
hälsning, att vi veta, alt det till övervägande del icke är hos
Amerikasvenskarna det brustit, när under gångna tider det understundom
sett ut, som om en gemensamhet mellan det gamla och del nva
Sverige icke ens existerade», är i själva verket etl vackert
erkännande åt svensk-amerikanernas plikttrohet mol ett fosterland, som
i obetänksamhet ofta beskyllt dem för förräderi och pliktförgåtenhol,
därför att de, kanske i de flesta fall med sorg i hjärtat, sökt sin
utkomst i ett löftesrikarc land.
»Oni de i del gamla hemlandet verkligen hade klart för sig,
vad underklassens barn’ kunna Åstadkomma under gynnsamma
förhållanden, sådana som här förefinnas», skriver den svensk-ameri
kanske författaren Johan 1’erson i sina ypperliga svensk-amerikanska
studier, -skulle de, om de besjälades av den så mycket omordade
fosterlandskärleken, åstadkomma en social omvälvning i godo.» Häri
antydes det enda rationella sättet att stävja utvandringen, om den
nu verkligen bör stävjas. Men det sker icke enbart genom alt. som
Adrian Molin uttrycker det i sin bok Vanhävd, predika Sveriges
förträfflighet, med moralkakor om allt, vad man med flit,
spar-samhet och försakelse kan skaffa sig här hemma. Denna
vaneföreställning, att man kan prata bort emigrationen och bygga egna
hem med välmenta fraser, måste röjas undan, så alt det blir rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
