Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Några allmänna betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
statistiken över de belopp, som under de senaste 10 åren skickats
genom postanvisningar tilt Sverige från Amerika och vice versa,
och den visar, att under ären 1901 16 över 51 miljoner dollars
på nämnda sätt skickats (ill Sverige, medan endast något över 7yi
miljoner skickats till Amerika. Tabeller från 1890-talet visa, att
t. o. m. under de hårda tiderna i Amerika 1893—7 de årliga
svensk-amerikanska penningeförsändelserna överstego 12 miljoner kronor.
I sin bok Levnadsstandard och sparkraft beräknar den kände
svenske nationalekonomiske författaren E. H. Thörnberg det årliga
flödet av penningmedel frän Förenta staterna till över 5 miljoner
dollars» eller inemot 19 miljoner kronor, då alla belopp
medräknas, vilka komma till Sverige pä annat sätt ån genom
postanvisningar, och säger, att även om man från denna stora summa
drager de belopp, som äro avsedda att betala skulder eller insättas
i banker, i svensk jordegendom eller svenska företag, dock
sannolikt mer än hälften kommer med gåvans egenskap».
I detta sammanhang torde även böra erinras om den
beredvillighet, som svensk-amerikanerna visat, att sända hjälp, då nöd
rått i någon del av Sverige, såsom t. ex. under nöden i Norrland
vintern 1902—3. Medan de kontanta bidrag, som inflöto till Centrala
nödhjälpskommittén i Stockholm från Sveriges befolkning, utgjorde
579,991 kronor, sändes till samma kommitté 651,090 kronor från
Amerika, och största delen av delta belopp kom från
svenskamerikaner. Till länsmyndigheter och enskilda personer sändes
dessutom stora summor. Så mottog landshövding Bergström i
Luleå ensamt från nödhjälpskommittén i Minnesota 141,513 kronor.
För dylika prov på fosterlandskärlek och minnesgodhet mot de
hemmavarande, om ej för annat, borde, tycker jag,
svensk-ameri-kanerna prisas i stället för att, såsom ofta sker, häcklas. Sverige
har i själva verket stora skäl att känna sig stolt över emigranterna,
deras dådkraft och idoghet och därav följande framgångar, som
salt dem i stånd att på ett så substantiellt sätt visa sin
tacksamhet för vad de till äventyrs undfått från Sverige, — ofta ha de,
som fått minst, givit mest — att hedra det svenska namnet bland
främlingar och i sin mån bidraga att göra Sverige känt och aktat.
Vad har Sverige gjort för att bli ihågkommet med kärlek intill
andra, tredje och fjärde led?> frågade en svensk tidningsman, red.
M. Endersledt, i en tidningskorrespondens år 1916 och svarade
själv: »I stort sett ingenting. De svenska kyrkorna och den
svenska pressen härute ha fått kämpa sin ensamma och ojämna
kamp mot övermakten.» Nu är det visserligen sant, att det strängt
taget icke egentligen är fosterlandskärlek, som ligger till grund
för och dikterar svensk-amerikanernas ovan berörda frikostighet
gentemot hemlandet, lika litet som det är fosterlandskärlek, som
framkallar deras hemlängtan. Svenskarna äro icke ett
fosterlandsälskande folk på samma sätt som amerikaner, tyskar, norrmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
